malmobanken

GD Martin Andersson vad döljer Robert (133) och Folkes (68) historik i att båda presenterar sina anteckningar på foliosidor?

2012-03-05T07:00:00.000+01:00

GD Martin Andersson borde reagera och agera efter uttalande i Sydsvenskan av Finansförbundets ordförande Lillemor Smedenvall, utdrag;

Finansförbundets ordförande Lillemor Smedenvall, utdrag Sydsvenskan, Bank- och finansanställda ska ha rätt till att anonymt anmäla misstänkta allvarliga brott eller oegentligheter på sin arbetsplats till Finansinspektionen. Det kräver Finansförbundet för att upptäcka annalkande finansskandaler på ett tidigt stadium.

För att upptäcka annalkande finansskandaler på ett tidigt stadium vill Finansförbundet att bank- och finansanställda ska kunna anonymt anmäla misstänkta allvarliga brott eller oegentligheter på arbetsplatsen till Finansinspektionen (FI), och därmed bli så kallade whistleblowers.

En sådan möjlighet kan bidra till att undvika eller åtminstone mildra konsekvenserna av den typ av finansskandaler som vi sett på sistone. Sedan en tid tillbaka håller vi på och arbetar fram ett gemensamt förslag med våra europeiska systerförbund, säger Lillemor Smedenvall,
Finansförbundets ordförande.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article12082736.ab

http://www.finansforbundet.se/nyheter-och-press/nyheter/nyheter-2011/regler-fr-whistleblowers-i-finansbranschen/

Visslare även inom bank och finans

http://www.e24.se/business/clausen-stampar-pa-sitt-bankklaver_3135407.e24

GD Martin Andersson vad döljer Robert (133) och Folkes (68) historik i att båda presenterar sina anteckningar på foliosidor?

Vad ger det för signaler och hur värnar man förtroendet att Finansinspektion skall minimera bankkatastrofer?

Kreugersåpan, bankkrisen 1990 och nu den senaste HQ, etiken och professionalismen med Finansinspektionens hantering av ärenden som betraktelser ger en oro om där finns skillnad på systemviktiga och oviktiga finansiella institutioner?

Att blunda för systemviktiga ger en känsla av att de mindre inte har en chans.

Återblick etikmeddelanden som en efterföljare på då redan kända foliosidorna.

Det var ju redan 1846 man påbörjat kontroller över bankerna och som 60 år senare, 1907 , 1 januari 1907 då det utfärdades en instruktion till Bankinspektionen.

För min del började gesällvandringen sommaren 1974 inom bankvärlden i kvarter Oscar I Malmö, SEB nyöppnade kontor och knappt ett år år gammalt kontor 5514 i gamla Olssons klädesaffär. Kontorets placering med de välkända skyltfönstren för Malmöborna gav därmed ett förträffligt läge för att erbjuda Malmöborna ett alternativ till bankservice och bankrådgivning. Det var enkelt att hitta till gamla Olssons hörna.

Från juli 1974 framtill juni 1989 var det ett antal olika etikmeddelande som snurrade runt och där man i vederbörlig ordning efter att varje anställd inhämtat Bankinspektionens information skrev sin signatur och slutligen när alla läst så hamnade meddelande i nummerordning/tidsföljd i etikpärmen från Bankinspektionen.

Framtill jag skulle inse att det var något bankledningen inte satt något större intresse av, hade jag noga läst 45 stycken, 21 framtill 1980 och 24 framtill 1985-03-21, när jag slutligen skulle förstå att Bankinspektionen var underordnad banken avseende bankärenden.

Alltså Robert och Folkes foliosidor, totalt 201 sidor, hade signalerat något som var mycket allvarligt för nationen och medborgarna, inspektionen stod inte fri. Dessutom att de kommer till känna en mansålder senare gör inte saken bättre.

Etikmeddelande nr 46, 1983-11-29 då jag fortfarande var verksam vid Föreningsbanken Karlskoga var nog det etikmeddelande som satt min erfarenhet och långsiktigt bankintresse på prov längre fram, ödesdagen 1985-03-21. Dagens före Sveriges Watergate, Bofors-razzian.

Det var då det gällde och valet var blixtsnabbt från min sida och mycket enkelt, därefter har banketik varit i mitt dagliga fokus för att försöka förstå händelseförlopp och de risker som alla utsätts för om man inte har en transparens som är enkel.

I förordet till Benckerts Testamente, (1888-1913, bankinspektör) förlaget T Fischer & Co, daterat december 1992, skriver SEB tidigare ordförande, tidigare VD och tidigare VD i Skandinaviska Banken, Lars-Erik Thunholm, utdrag,

…. De konfidentiella anteckningarna sedan 1913 låg länge fördolda, då jag av en händelse av 1970-talet… När anteckningarna gavs ut av trycket 1976 hade sex decennier förflutit..Testamentet består av 133 maskinskrivna foliosidor. Slut på utdrag

I förordet till Folke von Krusenstjernas (som efterträdde Robert Benckert 1 januari 1914) vitbok av Hans Sjögren skriver SEB tidigare ordförande, tidigare VD och tidigare VD i Skandinaviska Banken, Lars-Erik Thunholm, utdrag,

Gällande 1920-talets bakslag, ….. I vissa fall fick staten axla faderskapets roll fullt ut och bära de skadade bankerna över de värsta finansiella djupen ( i ett fall gick det så långt som till adoption) kritiken mot ansvariga var naturligtvis massiv. I denna ordväxling fick tillsynsmyndigheten bank- och fondinspektionen utstå mycket kritik. Ledande ekonomer vände sig mot tendenserna till överförmynderi, byråkratisering och den maktfullkomlighet som bankinspektör von Krusenstjerna visade prov på.

Adoption
Det som åsyftas här är rekonstruktionen av AB Svenska Lantmännens Bank, som följde på de kreditförluster och ekonomiska problem vilka drabbade banken 1922-23. För att denna rekonstruktion skulle bli lyckosam tvingades staten gå in som huvudägare. I den nya banken som bildades, Jordbrukarbanken ( en föregångare till dagens Nordbanken) hade staten över 90 procent av ägarkapitalet och rösterna.

Vidare i boken går att läsa om Anteckningar från bankkrisen 1922/23, manuskriptet består av 68 maskinskrivna foliosidor som förvaras på Riksarkivet.

Dåtidens tidningsdebatt finns återgiven i två häften med gemensamma namnet, En fara för vårt näringsliv, i vilka bankinspektionens för och nackdelar diskuterades livligt.

Tidningsrubrikerna avslöjar något om innehållet och var tyngdpunkten i denna debatt låg, När korten kom på bordet, Industrikrisen och bankerna, Bankinspektören förr och nu, När makt får råda, Ett olämpligt förmyndarskap samt Bankinspektören som diktator.

I Krusenstjernas efterlämnade handlingar från 1922, bär namnet finansiell plundringspolitik.

Vidare får man en fullständig presentation av vem Folke von Krusenstjerna var på sidan 9,

Han tillhörde den med tyskbaltiskt ursprung adliga släkten von Krusenstjerna, född 1872, jurist och ämbetsman. Efterträdde Robert Benckert som bankinspektör årsskiftet 1913/1914, var han bl.a. chef för Stockholms fondbörs 1906-11 och kassadirektör i Stockholms Enskilda Bank 1911-1913. Han var från 1912 gift med Elsa Benckert släkting till Robert Benckert, Hans tid som bankinspektör varade i nästan 25 år 1914-1937, därefter var han jourhavande direktör i Skandia och vid 69 års ålder chef för hovförvaltningen, en tjänst han hade i 10 år.

Kreugersåpan har naturligtvis funnits med långt före man började bankbanan och under åren som gått och med upparbetade erfarenheter så har frågan om varför där inte finns någon djupare analys och när då bankkrisen slog till med all kraft, fr.om. 1 februari 1990 och där det räckte mer än väl med allmän bankkompetens för att förstå redan efter oktober 1987 att det aldrig skulle hålla med uppblåsta balansomslutningar med avsaknad av kapital samtidigt som kapitaltäckningskraven skulle justeras rejält.

Fyrahundratusen arbeten förlorades och sextiotusenföretag lämnade. Någon analys är inte utförd. Ett fattigdomsbevis. Det skulle behövas mellan 400-500 professionella bankmän som står fria bankmarknaden för att utföra den analysen om man önskade presentera sanningen och önskade nationen och dess medborgare väl. Man valde att kalla den fastighetskrisen. Frågan är varför?

Att Finansbolagen kört ett parallellopp med bankerna under andra halvan av 1980-talet och som refinansierades i banksystemet gjorde inte att oron mildrades utan snarare ökades, det kan man ta del av bl.a. Gamlestaden som är och förblir en gåta, men väl så viktig i Nobels ägarförändring..

Kunden hade hamnat i nöd, inte för egen del utan för bankens kapitalbrist, men skulle snart bli avhjälpt genom att man flyttade engagemangen till utomstående organisationer på armslängds avstånd från banken, samtidigt som kunden fick ta adjö av sina tillgångar men oftast behålla skulderna utan någon möjlighet till återbetalning, och bankerna i detta fall bl.a. Nordbanken och Gotabanken kunde undvika konkurs..

Skall man då vänta sextio eller 70 år på GD Anders Sahléns foliosidor?

Möjligtvis inte eftersom signalen var kraftig, utbyte av Finansinspektionens lås direkt efter att Anders Sahlén oroades över bankernas sätt att beräkna kapitaltäckningen och accepterade inte valet av en ny GD för Bankstödsnämnden som kom från en av de mest drabbade bankerna. Anders fick med sina nycklar inte mer tillgång till Finansinspektionen utan fick fara till USA, med ett arbete inom ambassaden som var det mest välbetalda.

GD Martin Andersson, att betrakta bankbrottslighet som betraktelser och med ovanstående historik ger en klar signal om att Finansinspektionen med dess uppgifter fullföljs inte på sådant sätt som avsågs från 1907 års första arbetsinstruktioner utan här finns betydande underlåtenhetssynder och därför är det en självklarhet som fd. chefsjurist Gent Jansson tar upp att det behövs någon annan instans som är överordad. T9569-1 är ett talande exempel på att det finns ett annat system som bestämmer.

Det är orimligt att det finns två system ett olagligt från systemviktig bank och ett från myndighet som har ansvar för att upprätthålla sund bankverksamhet.

GD Martin Andersson brottslighet kan aldrig accepteras oavsett att det är systemviktiga banker, det är dags att gå tillbaka till Robert och Folks foliosidor och förstå vilken signal de gav eftervärlden avseende mål och visioner för sund bankverksamhet, ingen skall kunna kränkas genom ett mer än 20-årigt system för att brottsligheten skall mörkläggas!
http://di.se/Artiklar/2011/6/11/237781/FI-chefen-Bra-om-min-lon-inte-ar-for-lag/
http://www.e24.se/business/bank-och-finans/pernilla-stroms-svartlistning-star-fast_2869020.e24
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article13332082.ab

GD Martin Andersson, 20 års mörkläggning av brott när skall FI agera?

2012-03-05T06:59:00.000+01:00

Visslare även inom bank och finans

http://www.e24.se/business/clausen-stampar-pa-sitt-bankklaver_3135407.e24

GD Martin Andersson Finansinspektionen står inför stora prövningar för att undvika en Kreugersåpa, Bankkrisen 1990 och nu HQ, 3:e gången gillt när kommer sanningen?

Stämningen av HQ-stämman sätter fokus på transparens och Finansinspektionens ambitioner att upprätthålla en sund bankverksamhet.

Snabbt går funderingarna kring HQ, Carnegie och den ännu inte analyserade bankkrisen 1990 samtidigt som Finansminister Anders Borg ställer större kapitalkrav inför Basel III på de svenska bankerna.

Vem glömmer inte Hans Dalborgs uttalande;

”Vi skriver bankhistoria i dag fortsätter VD Hans Dalborg med, det är den största förlust en svensk bank redovisat, och det är endast 20 engagemang”. Hans Dalborg var tidvis så arg att han hade svårt att prata när berättade om bakgrunden.

Dessutom saknade banken tydliga och klara styrsystem i sin lånegivning. Det fanns inga totala engagemangsrapporter, banken hade ingen helhetssyn på denna utlåning och därmed var det svårare att göra en rättvis riskbedömning.

De 5 miljarder i nya aktier som staten garanterat ska rädda Nordbanken.

”Utan dessa pengar skulle banken inte kunna klara den nya kapitaltäckningsgraden.

slut på utdrag

En fråga som kan ställas, är det rätt att justera kapitaltäckningen genom att kunderna får lämna och skattebetalarna får stå för mellanskillnaden?

Vem leker med nycklarna och vem bär ansvaret?

Frågan måste ställas, Finansinspektionens uppgift avseende bl.a. tertialsvisa kapitaltäcknings- och halvårsvisa enahandsengagemangsrapporterna kan aldrig falla som ett ansvar på en enskilde kunden, som i bl.a. fallet Penser men kunden blev 100%-igt drabbad.

Något offentliggörande av rapporterna perioden 1987-1993 har ännu inte utförts. 20 engagemang som enligt banklagen för länge sedan passerat sin bestämmelse, fördes snabbt in under, sektionen glöm och mörklägg.

Kreugersåpan hade kommit i repris.

Vad har vid å lärt inför bl.a HQ efter Carnegie, ett svar som borde lämnats av GD Martin Andersson!

Var är strukturbristningarna i den ömsesidiga kommunikationen i arbetskedjan som störst var det före, under eller efter Kreuger-perioden eller var det före bankkrisen 1990 som ännu inte analyserats?

Det vakuum som under den senaste 20 årsperioden vidareutvecklat tidigare underlåtenhetssynder på grund av en begränsad debatt och offentliggörande av det mest elementära, PM från revisorer, kapital- och enahandsengagemangsuppgifter och inte minst bankernas upplåning samt bristande kompetens för insikten av de sedan länge då planerade nya kapitaltäckningskraven per 1 februari 1990 kom ändå som en chock i slutet på 1989, och vips var Nordbanken och PK-Banken en bank med en utnyttjandegrad på avseende kapitaltäckning exklusive förvärvet på vardera 99%, den förvillande fastighetssåpan sätter nu dagens HQsåpa som en repris fast inför de kända kommande Basel III-reglerna och som dessutom Finansminister Anders Borg vill höja lite extra..

Vad är det då som gör att med vårt tidigare utvecklade bankförsprång på 20 år (1989) mot nästan idag samtliga Europeiska banker har passerat så har vi lagt oss platt, med att enbart staten kan med ensidigt mantra sätta betydelsen av systemviktiga banker.

Vilken fördel har vi av systemviktiga banker om alla saknar en kompassriktning som för vår nation framåt, med välfärd, arbete, företagande och som verkar för att vi klarar den globala konkurrensen, argumentet bör vara professionalism och etik som är i samklang med Finansinspektionens uppgift och som eliminerar händelser som bygger på en underlåtenhet tysta överenskommelser och lått det vara det går så länge som det går..

Vicor Muller som går från klarhet till klarhet för att värna SAAB:S framtid, tillväxt och Trollhättans med dess omnejd med en alltmer snävare och hårdare konkurrens, har sitt stöd av Vladimir Antonov som på alla sätt försöker deltaga genom att visa engagemang med begäran att bli delägare.

Vad var det som var så lättare förr för våra internationella aktörer som kom till vår nation i våra olika regioner och medverkade till att bygga tillväxt och varumärken och som vi än dag har som en betydande grundplattform inom svenska företags- och arbetsmarknad?

Var det enbart på grund av att vi hade en mångfald av banksystemet och ett betydande större regionalt intresse av att medborgarna kom i arbete?

Är det något i vårt existerande system som utarbetat något som motverkar framgång och tillväxt, har vi tappat försprång på grund av bankmarknaden krympt regionalt?

Eller är det helt enkelt att det är ointressant med bank- och finansmarknaden och att den får verka i ett hörn för sig själv?

Såpan vid HQ-stämman borde ses med en återblick i ljuset från kreditrestriktionernas frigörande den 21 november 1985 och den arbetsordning och struktur som byggdes upp utan ingripande och där ingen enskild med en röst skulle kunna göra sig hörd mot helheten eftersom det handlade om att följa John och det är det fortfarande.

Den fd. chefsjuristen Gent Janssson vid Finansinspektionen (www.realtid.se, 2011-05-23)) tar bladet från mun och visar med klarsynthet att det behövs en särskild sanktionsnämnd inom granskning och ansvar en helt annan tågordning än den som idag gälle.

Naturligtvis har den fd.chefsjuristen Gent Jansson helt rätt att det är så, det är orimligt att det inte finns en institution som har uppgiften att övervaka Finansinspektionen och se till att man följer dess regelverk.

Det är orimligt att man har olika sanktionssystem ett inom Finansinspektionen och ett inom bl.a. Nordea. Det ena lagligt och det andra olagligt, T 9569-1.

Genom att ha denna kollision av två sanktionssystem så är man naturligtvis i någon form av beroendeställning eftersom man inte agerar från Finansinspektionen och därför behövs det naturligtvis en överordnade instans som ser till att inte denna formen av avarter kan utvecklas, utan med omedelbar verkan avvecklas.

Att acceptera felaktiga former i syften som inte är inom ramen för sund bankverksamhet och under dessutom lång tid acceptera detta genom underlåtenhetssynder så ger man en felaktig bild och därmed påverka arbetsformerna att de slutligen kan ske försämring som för den utvalde kan kännas märkligt eftersom det pågår en löpande dialog om efterrättelse inom utvalda områden.

Dessutom eftersom Finansinspektion blundar för det mest elementära inom sund bankverksamhet så blir deras roll avlövad inför själva inspektionsrollen som avser finansiell styrning och kontroll.

Men ingen kan väl idag ge den fulständiga bilden hur lång tid tillbaka, mer än att det är före bankkrisen 1990.

Under verkligheten av dagens Finansinspektion skymmer betydande underlåtenheter sedan 20 år tillbaka vilket hämmat vår utveckling och reducerat vårt tidigare försprång på 20 år.

Frågan måste ställas om det är grundmurat sedan Kreugersåpan att man aldrig skall göra något utan att man får direktiv från någon annan. Dagens underlåtenhet är besvärande men skall möjligtvis inte falla på GD utan möjligt på de direktiv som man har som gäller.

Kreugersåpan, Bankkrisen 1990 och nu senaste HQ visar att det saknas mycket man kan önska som engagerad, intresserad och för att få full förståelse till händelseförlopp.

En fråga man kan ställa sig har vår nation råd med att denna bubbla av brist på aktiv professionalism när samtidigt våra Europeiska banker gör allt för att framstå som de bästa inom respektive nation och att de Kinesiska bankerna snart är absolut ledande globalt.

Vad kan vi erbjuda de Kinesiska bankerna?

Nu behöver man göra en återblick, först och främst lite mer än 100 år, till 1906 och fundera över den dåvarande GD Robert Herman Benckerts vid Bankinspektionens arbetsordning och manual för att upprätthålla en sund bankverksamhet till fördel för nationen.

Om man gör en återblick så finner man att tidigare var det Finansdepartementets bankbyrå som var dess föregångare. Det var så sent som den 18 juni 1868 man påbörjade uppsikt och kontroll och där Benckert fr.o.m 1888 vid 42 års ålder utnämndes till bankinspektör och chef för denna byrå.

Följer man sedan vidare i historien så kan man läsa dåvarande GD Folke von Krusenstjernas memoarer om bl.a. bankföreningens ordförandes anförande vid 1918 år bankmöte;

Tack var en tidig, utmärkt banklagstiftning, vidsträckt publicitet och effektiv bankinspektion har försvinnande få och oväsentliga bankfallissemang förekommit.

Folke von Krusenstjerna avsluta sin skrivelse, december 1923 med följande;

Hur bankinspektionen kan eller bör organiseras om i syfte att bättre fylla de anspråk, som allmänheten ställer på densamma utan att dock andra lika viktiga intressen därmed sätts i fara att kränkas, detta viktiga spörsmål borde bli föremål för utredning av 1924 års bankkommitté.

GD Martin Andersson, Finansinspektionen när skall man på allvar ta tag ifrån Finansinspektionen att ingen kan kränkas genom att mörklägga olagligheter?

http://di.se/Artiklar/2011/6/11/237781/FI-chefen-Bra-om-min-lon-inte-ar-for-lag/
http://www.e24.se/business/bank-och-finans/pernilla-stroms-svartlistning-star-fast_2869020.e24
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article13332082.ab

Finansminister Anders Borg motverka barnfattigdomen och etablera en bankpolitik

2012-03-05T06:58:00.000+01:00

Finansminister Anders Borg borde reagera och agera efter uttalande i Sydsvenskan av Finansförbundets ordförande Lillemor Smedenvall, utdrag;

Finansförbundets ordförande Lillemor Smedenvall, utdrag Sydsvenskan, Bank- och finansanställda ska ha rätt till att anonymt anmäla misstänkta allvarliga brott eller oegentligheter på sin arbetsplats till Finansinspektionen. Det kräver Finansförbundet för att upptäcka annalkande finansskandaler på ett tidigt stadium.

För att upptäcka annalkande finansskandaler på ett tidigt stadium vill Finansförbundet att bank- och finansanställda ska kunna anonymt anmäla misstänkta allvarliga brott eller oegentligheter på arbetsplatsen till Finansinspektionen (FI), och därmed bli så kallade whistleblowers.

En sådan möjlighet kan bidra till att undvika eller åtminstone mildra konsekvenserna av den typ av finansskandaler som vi sett på sistone. Sedan en tid tillbaka håller vi på och arbetar fram ett gemensamt förslag med våra europeiska systerförbund, säger Lillemor Smedenvall, Finansförbundets ordförande.

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article12082736.ab

http://www.finansforbundet.se/nyheter-och-press/nyheter/nyheter-2011/regler-fr-whistleblowers-i-finansbranschen/

Visslare även inom bank och finans

http://www.e24.se/business/clausen-stampar-pa-sitt-bankklaver_3135407.e24

Finansminister Anders Borg motverka barnfattigdomen och etablera en bankpolitik

Finansminister Anders Borg, sätter kompassriktningen med tydlighet för nationens välgång, men finns där handling bakom orden?

Tankarna svävar om det finns förutsättningar att äntligen sätta rätt fokus. Jag drar mig först till minnes ett utdrag från bankernas industripolitik, en rapport från en arbetsgrupp inom Industridepartementet (Ds I 1981:25), där man fokuserade på regionerna, provinsbankerna, sparbankerna och bankmannens självklara uppgifter inom samhällets olika områden. Där de mångskiftande kontakterna skapade grund för betydande personkännedom som kommer till stor nytta vid bedömning av affärsförutsättningarna som vid byggande av nätverk kring små och medelstora företag för att utgöra stödpunkter för företagarna.

Tio år senare, 1991 med då full inblick i ett system som begränsar konkurrens och mörklägger insåg jag att det var fullständigt snömos i förhållande till vad man sysslade med på andra sidan skranket.

Hur långt tillbaka behöver man gå för att kunna utvärdera och finna modeller som ger transparens och långsiktig trygghet.

Låt mig få gå tillbaka till när Johan föddes 1611 så skulle han ha en betydande del i Sveriges framtida utveckling och även nu 400 år senare, med fokus bankens solvens!

Tuffare krav på kapitaltäckning ger en återblick till Axel Oxenstierna framtill förra bankkrisen 1990.

Axel Oxenstiernas plan i sin tid var det största projektet i hela Europa.

Finansminister Anders Borg begäran om högre kapitaltäckning i Sverige och Europa går inte att vifta bort, både med hänsyn till de senaste 20 årens brist på att finna modeller som begränsar nationens medborgare för de händelseförlopp som inträffar när det sker förändringar i andra nationer och samtidigt då återkoppling till vår nation i den återfinansiering som sker internationellt.

1990-talets bankkris som berodde till största del på avsaknad av inblick i det händelseförlopp som ägde rum avseende Europas bankers anpassning till de då väl kända kapitaltäckningsreglerna per 1 februari 1990 och den betydande utlåning som var uppbyggd på valutafinansiering kom som en överraskning och blev snabbt då omvandlad till en fastighetskris, vilket i och för sig var rätt men med det tillägget att bankerna hade inga egna pengar utan var enbart förmedlare och betydande risktagare eftersom där fanns inget ömsesidigt valutaunderlag och därmed en följd av det en kronjustering som gjorde oss än mer fattigare, eller som Finansminister Anders Borg uttrycker det, Dagens Industri 2011-05-31 att regeringen inte kan acceptera att bankerna "snattar pengar av skattebetalarna" under nästa kris.

Finansminister Anders Borgs uttalande känns kraftfullt med hänsyn till den senast 20-åriga brist på att dra nytta av erfarenhet och kompetens i tidigare bankkris 1990 och som oavsett i regeringsposition eller i opposition, reagera över Hans Dalborg, VD Nordbanken, intervju i Veckans Affärer nr 44, 27 oktober 1997 när han uttryckligen poängterar att det är jag som bestämmer och som koncernchef har en enda uppgift att tjäna pengar åt aktieägarna.

När Regeringen lämnar ett enda direktiv och det är ett högt aktieägarvärde då är risken stor att man inte inser vilka faror i ett senare skedde som kan drabba nationens medborgare.

Nu fokuserar Finansminister Anders Borg på en betydligt högre kapitaltäckning och att denna krisen kan man inte förvänta sig att medborgarna skall bära.

För den som följer utvecklingen och drar sig till minnes, så för att nämna några artiklar;

1979-04-26, GD Sten Wahlberg, Bankinspektionen, Räkna med fler konkurser och större banksmällar, Veckans Affärer

1987-10-29, Nu är det nog med skandaler GD Hans Löwbeer, Bankinspektionen, Veckans Affärer, nr 44

1990-09-12, GD Anders Sahlén, Bankinspektionen, Hård lånekonkurrens bakom bankförlusterna, Dagens Industri

1991-10-04, Rakryggat, Anders Sahlén, BankVärlden

1991-10-18, GD Anders Sahlén, Finansinspektionen, systemet exploderar om man lyfter på locket, FinansTidningen

1992-10-15, GD Anders Sahlén, Finansinspektionen, Revisorer höll tyst om risker, Dagens Nyheter

1993-01-19. Lätta på banksekretessen, ledande politiker kräver att höjdarna bakom bankkrisen tvingas ta ansvar, Bankerna tycks ha fått fri lejd ur rättssystemet. Nu måste ledningens, revisorernas och styrelsernas ansvar prövas i domstol, kräver Per-Ola Eriksson, ordförande i riksdagens finansutskott. Dagens Nyheter

1993 april, GD Anders Sahlén, Finansinspektionen, Bankers kontroll för dålig, Dagens Nyheter

1993-04-23, GD Anders Sahlén, Finansinspektionen, Kräver utredning av revisorernas ansvar, FinansTidningen

1993 juni, Finansinspektionen måste rustat upp, den missade bankkrisen och är dåligt rustad att möta 1990-talets nya utmaningar, Affärsvärlden, nr 24/25, juni 1993

1993-10-13, Finansinspektionens förre chef får kritik; Släpphänt, okunnig, Aftonbladet.

Vi har naturligtvis en betydande bankhistoria i vår nation men möjligtvis alldeles för begränsad till insyn, förståelse och utnyttjande av kunskap på grund av tidigare klantighet.

Finansminister Anders Borgs nu meddelade kompassriktning sätter ett betydande hopp för vår nations framtid, tillväxt, konkurrens och inte minst våra medborgares möjliga förmögenhetsutveckling.

När nu Finansminister Anders Borg tar till orda så är det egentligen en stafettpinne som legat i träda den senaste 18-årsperioden och där dåvarande GD Anders Sahlén, med god vilja och god insikt hade ambitionen att göra gott arbete.

Men åter då till Johan som var åtta år gammal när samtidigt upphovsmannen Axel Oxenstierna, började med sitt bankprojektet 1619 med förslag på en omfattande bankrörelse i hela landet och med fokus på bl.a. räntebärande insättningar, vilket naturligtvis är en av grundbultarna i kapitaltäckningen.

Axel Oxenstiernas djupa analys av landets rådande pengabrist och brist på kapital som förhindrade företagsamheten är naturligtvis en fråga som alltid skall ligga överst på dagordningen oavsett vilken tidsepok.

Axel Oxenstiernas medvetenhet avseende tillräckligt med rörelsekapital var att staten eller antingen varje kommun skulle tillskjuta en fond.

Riksbankschef Stefan Ingves delar nu Finansminister Anders Borgs och det går att läsa i Dagens Industri (2011-05-31)

Utdrag

Här är faktorerna som oroar riksbankschefen Stefan Ingves och finansminister Anders Borg.

Dominioeffekter: Det svenska banksystemet är koncentrerat. Bankerna har stora exponeringar mot varandra, dels på interbankmarknaden, dels genom att de står som ägare till varandras bostadsobligationer. Om en bank får problem så är risken därför att det snabbt sprids vidare till övriga banker.

Internationella risker: Dessutom har svenska banker en stor del av sin finansiering i utländsk valuta. Händer det något negativt på de internationella finansmarknaderna till exempel i kölvattnet av Europakrisen kan det skada storbankerna och samhällsekonomin.

”Too-big-to-fail”: Dessutom är de svenska storbankerna så stora att de inte kan tillåtas att falla. Att staten står som garant för verksamheten gör att de kan låna ut pengar billigare än de annars skulle ha kunnat. Konsekvensen blir att bankerna riskerar att låna ut pengar för billigt vilket i sin tur är en risk för den finansiella stabiliteten.

Exemplet Island förskräcker:Dessutom är de svenska bankerna för stora i relation till landets ekonomi inte minst på grund av ”en omfattande utlandsverksamhet”. Problem i en bank kan därför leda till svårlösta problem kring hur kostnader ska fördelas mellan de inblandade länderna

Slut på utdrag

I detta sammanhang får vi inte glömma bort Riksbankschef Stefan Ingves djupa inblick i Sverige, dels som Riksbankschef men även som Bankstödsnämdens GD under bankkrisen 1990.

forts.....Finansminister Anders Borg motverka barnfattigdomen och etablera en bankpolitik
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article13332082.ab

Finansminister Anders Borg motverka barnfattigdomen och etablera en bankpolitik

2012-03-05T06:57:00.000+01:00

forts.... Finansminister Anders Borg motverka barnfattigdomen och etablera en bankpolitik

Det är dags att återgå till Sveriges Riksbank, 1668-1918, bankens tillkomst och verksamhet tryckt vid Kungliga Boktryckeriet, P A Nordstedt & söner 1918.

utdrag

Boken startar med den Palmstruchska Banken och Riksens Ständers Bank, under den Karolinska tiden av professorn vid Stockholms Handelshögskola Sven Brisman.

Den Palmstruchska Banken – de första bankplanerna

Sveriges ekonomiska historia har hittills inte i samma grad som dess politiska blivit studerad i sitt sammanhang med den internationella utvecklingen.

Om man undantager en eller ett par undersökningar, har det ekonomiska livet i vårt land i de historiska framställningarna behandlats som ett isolerat problem utan den inpassning i den internationella miljön, som man med stor framgång allt mer söker genomföra beträffande det politiska livets företeelser.

En följd härav har blivit, att man knappast hittills rätt förstått att värdera vad som i vårt land åstadkommits på den ekonomiska organisationens, företagsamhetens och tankelivets alla områden.

Man finner här vid närmare betraktande en förvånansvärd rikedom på intressanta företeelser, ett ekonomiskt tänkande, som stått på höjden av vad något land kunnat prestera, en beundransvärd initiativrikedom och ofta nog en verklig originalitet, som gjort att Sverige på det ekonomiska området i viktiga fall gått i spetsen för världsutvecklingen.

Bankens tillkomst, karaktär och rörelse

Johan var född 1611 i Riga och tillhörde en rik och ansedd familj. Han var son till en inflyttad holländare som slagit sig ner i Riga som köpman.

Genom faderns förmögenhet kunde han bistå Gustaf II Adolf med ett större lån. En broder till Johan Gerhard, lämnade även han ett lån till Karl X Gustaf.

1651 blev Johan och hans bröder adlade och tog namnet Palmstruch.

Johan hade länge haft planer på att starta en bank i Sverige. Johan tillhörde den grupp av initiativrika män av utländsk, särskilt holländsk börd eller härstamning, som under storhetstiden med så stor iver verkade för vårt lands ekonomiska utveckling i skilda riktningar.

Holland var den tidens föregångsland på det ekonomiska området och Johan medförde därifrån uppslag av olika art.

Johan hade styrkts av sin svåger och landsman Reinhold Rademacher, som väl redan då umgicks med sitt stora projekt att skapa en svensk järnmanufaktur.

Sitt första förslag till upprättande av en dylik bank inlämnade han till Kristina strax i början av året 1652.

I Stockholms Stads tänkebok 1652 läses under den 14 augusti, att det inlämnats ett skriftligt förslag om en växel bänks upprättande här i Stockholm av en heter Johan Wittmaker Palmstruch.

Ett nytt förslag lämnades in den 20 februari 1655.

Han föreslår som tidigare förslag av inrättande en växelbank och en länebank som två skilda institutioner.

Det var naturligt att det var Stockholms Stad som Palmstruch vände sig till, att den föreslagna banken skulle vara en kommunal institution.

Vinsten skulle användas till kommunala byggnader och anläggningar.

Palmstruch beslutade sig för att vända sig direkt till Karl X Gustaf med sitt förslag i slutet av 1656, som gillade och stadfäste dem. Dock hade en del personer i kungens omgivning motsatt sig planen.

forts...Finansminister Anders Borg motverka barnfattigdomen och etablera en bankpolitik
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article13332082.ab

Finansminister Anders Borg motverka barnfattigdomen och etablera en bankpolitik

2012-03-05T06:56:00.000+01:00

forts...Finansminister Anders Borg motverka barnfattigdomen och etablera en bankpolitik

De utländska förebilderna – Amsterdams bank

Den närmaste uppgiften blir nu att undersöka i vad mån denna betydelsefulla nyskapelse inom Sveriges ekonomiska liv står på självständig grund och i vad mån den är efterbildning efter främmande mönster.

De enda främmande förebilder, om vilka det i detta fall kan bli tal, är växelbankerna i Amsterdam och Hamburg.

Vi kan nu övergå till en undersökning av den Palmstruchska bankens förhållande till de stora utländska förebilderna.

De för densamma grundläggande bestämmelserna återfinns i de båda oktrojer för en växelbank och en lånebank, som av Karl X Gustaf utfärdades i Marienburg , den 30 november 1656.

I växelbankens privilegium nämnes att Palmstruch och hans Compagnie medparticipanter, erbjudit sig att inrätta växelbanker inom landet och i dess underlydande provinser, efter andra städers och synnerligen Amsterdams och Hamburgs vis och exempel oh att därför ett uteslutande privilegium på 30 år att upprätta dylika banker meddelas honom.

Enligt privilegiet för lånebanken beviljades Palmstruch och hans medparticipanter monopol på upprättande av dylika banker på samma sätt som beträffande växelbankerna.

Resultatet blir sålunda, att Palmstruch in i de minsta detaljer följt de utländska förebilderna. Hans värdefullaste insats låg i den utomordentliga omsorg och noggrannhet, med vilken han satt sig in i såväl den hamburgska som särskilt den amsterdamska bankens organisation och verksamhet. Vad han i detta avseende åstadkommit är i hög grad beundransvärt.

Banken blev i praktiken en stadsinstitution.

Reglerna för dess verksamhet hade utstakats i de av Kungliga M:t utfärdade oktrojerna, och den styrdes genom av konungen förordnande funktionärer.

Enligt de utfärdade stadgarna skulle banken skötas av tre olika myndigheter; överinspektor, direktor och kommissarier.

Den förstnämnda sysslan inrättades den 19 april 1659, då Gustaf Bonde av K.M:t utnämndes till överinspektor vid bankoväsendet.

Kreditivsedlarna. Bankens undergång

År 1660 hade just bankens verksamhet börjat komma i full gång, och allt lovade en lycklig framtid för densamma.

Det i andra länder så vågsamma experimentet att använda växelbankens medel till utlåning hade lyckats utan minsta svårighet, och såväl regering som riksdag hade uttryckt sin stora belåtenhet med företaget, som av båda tydligen betraktades som en statens institution.

Krisen hösten 1663

Vid mitten av år 1663 kunde Palmstruch med berättigad stolthet betrakta det verk han skapat. Han stod då i spetsen för världens vid denna tid otvivelaktigt märkligaste kreditinstitution, en statsbank, som baserade sin verksamhet på fri sedelutgivning, som bedrev en för dåtida förhållande storartad lånerörelse och som var på god väg att genom en omfattande filialbildning sträcka sin rörelse över hela landet.

När man fattade beslutet om kreditivsedlarnas indragning, visste man emellertid ej vad man gjorde. Erfarenheten, har senare visat, att en dylik förminskning av de cirkulerande omloppsmedlens kvantitet hör till de för hela det ekonomiska livet mest ödesdigra åtgärder, som över huvud kunna vidtagas. Närmast gå konsekvenserna ut över kreditväsendet, där abnormt höga räntor och akut kreditnöd blev en given följd av varje kontraktion.

Allt tyder på, att så även nu blivit fallet. Det var med all säkerhet en svår tid, som nu följde. Palmstruch berättar sålunda, att räntan stigit från 6 till 10, 15, 25, och 50%.

Att en svår kreditkris, verkligen blivit en följd av sedelindragningen framgår även av det märkliga förhållandet, att man blev nödsakad att för första gången i vårt land införa ett visst maximum för räntan för penninglån.

Värst drabbades givetvis bankens låntagare av den allmänna kreditnöden. Då banken var landets enda kreditinstitution, hade de blott privata långivare att vända sig till, och anskaffandet av så stora penningsummor i en hast måste för många ha varit omöjligt. Lånen drevs in emellertid obönhörligt. Resultatet blev att en mängd låntagare måste gå från sina gods.

Till råga på allt visade det sig snart, att åtgärden att indraga hela sedelstocken var alldeles onödig.

Härmed är den Palmstruchska bankens korta men till en tid lysande saga slut. Det återstår att nämna några ord om dess upphovsmans öde.

Med den karaktär av statsinstitution, som banken hade, var det en given sak, att regeringen måste närmare undersöka orsakerna till de framträdda missförhållandena. En kommission bestående av riskråd och med växlande sammansättning, tillsattes även för detta ändamål den 21 november 1664 och utredningen blev färdig den 6 november 1666.

Det som blev det avgörande i domen var att kassan aldrig inventerats.

För eftervärlden måste emellertid denna dom synas för hård. Vad Palmstruch felat har sin grund i oförmåga bristande noggrannhet, ej i något avsiktligt bedrägeri. Man kan i detta avseende göra till sina Carl Gudmund Silverstolpes ord i hans handskrivna historik över den palmstruchska banken.

Och om än Palmstruch lämnat eftervärlden anledning till ett och annat mindre gynnande omdöme om sig och dess förvaltning, så må dock en sådan ofullkomlighet, vilken dessutom i lika omständigheter kunnat för mången annan vara lika möjlig, hellre gömmas undan, än det dess minne fördunklas, att han varit den förste, som grundlagt ett verk, varav så mycken allmän och enskild nytta förflutit, och vilket bör kunna sägas haft den äran att ha bidragit i nog betydlig mån till Rikets upprätthållande.

Slut på utdrag

Finansminister Anders Borg, dags att dra lärdom av vår bankhistoria sedan 1600-talet, utföra en analys av den senaste bankkrisen på 1990-talet för att undvika upprepningar av bristande kapitaltäckning med följdeffekter som lamslår nationen under decennier och istället verka för att uppnå 1:a platsen i Europa vad avser, finansiell styrning och kontroll genom professionalism, etik och en betydande insikt i kapitaltäckningens syfte inom hela bankområdet och som ett föredöme visa ansvar genom att motverka barnfattigdomen.

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/katrinekielos/article13332082.ab

Bofors Indien regioninformationen sätter fokus på SAAB och Kina och våra kluster

2012-03-05T06:55:00.000+01:00

Försprånget av 20 år före de flesta banker i Europa framtill 1989 gick förlorat då man bestämde sig för att underlåta att utföra en analys av bankkrisen sedan 1990, nu är vi ungefär i samma läge förutom att vi missat en betydande och värdefull lärdom. Nu behövs en rejäl aktivitet för att ta igen förlorad 1:a plats, lägg in 5:a mot Öster och öppna upp för de Kinesiska bankerna, med fördel placering i Malmö.

Sverige har ställts på prov i Trollhättan, de underlåtenhetssynder som sopats under mattan sedan 1989 gör att mål- och visionsplaneringen står och haltar.

Europa och i synnerhet Sverige borde för länge sedan anpassat arbetsmarknaden så att den passar den globala tillväxten och har fokus på våra konkurrensfördelar.

Det är ett fattigdomsbevis att Sverige med dess regioner varit i ett avvaktande läge enbart för att man begränsat analysen i samband med bankerna intåg i nya kapitaltäckningsregler 1 februari 1990.

Nu ökar tongångarna inför Basel III och flera vill nu framhäva betydelsen att aktivt arbeta med kapitalet för att klara vad man anser behövligt, 15% avkastning.

Bankens roll som företrädare och garant för företagsamheten och därmed säkerställer en så hög sysselsättningsgrad som är möjligt har för länge sedan glömts bort.

Nu talas om att företagen själv, de större skalla klara finansieringen och att de mindre och medelstora skall hanteras av bankerna, än att det är få signaler som visar allvar bakom orden.

Europas banker står inför sin största prövning och med hänsyn till bl.a. Europeiska Investeringsbanken och dess roll samt den tidsutdräkt som nu visar sig i SAAB-fallet avseende hantering av låne- och ägarfrågor ger direkt en signal om att nu fordras det ansvar och förståelse för regional finansiering.

Det är väl inte helt osannolikt utan säkert kommer Kina och Indien att vara våra viktigaste strategiska partners avseende vår globala konkurrens och bl.a. exporten på Europamarknaden. Sverige är som bekant välkänt i Indien sedan 1986 och där finns en betydande potential att bygga upp våra samlade möjligheter. Kina som vi även har betydande affärsrelationer sedan länge har ännu inte haft rätt fokus, än att där fanns alla möjligheter för något år sedan med anledning av Kalmaretableringen.

SAAB i fokus visar att de stresstester som man utfört i banksektorn är egentligen totalt värdelösa om man glömmer bort att våra medborgare måste ha ett arbete.

Riksbankens signaler om försiktig i avtalsrörelsen avseende löner visar med tydlighet att plattformen avseende Sverige, regionerna och medborgarnas välfärd inte på något sätt är i den planering som avser när det händer och hur det händer.

En strukturomvandling väntar bl.a Sverige som innebär att det fordras i alla regioner finansiella innovatörer som kan koordinera övergången till kunskapsepoken och där alla är med genom att de insatser som fordras också kan lämnas.

Statens roll som hoppjerka i Nordbanken/Nordea med sitt ägande ger en känsla av att man glömt bort de senaste 100 åren.

Tvärtemot så borde staten garantera att regionerna omedelbart rustas med regionala banker inte minst för att dra lärdom avseende SAAB.

Det behövs inte mycket analystid för att inse att bl.a. Skåne i en omvandling kommer att ha behov av en betydande finansiell kapacitet och numerärt engagerade i samtliga geografiska områden.

Klarar man inte av att lösa SAAB i Trollhättan borde man omedelbart tillsätta en kommission som utarbetar riktlinjer för en strategi i hur man hanterar omvandling av bolags ägandeskap och hur man stödjer en exportinriktad satsning som gagnar den lokala miljön innefattande alla berörda.

Jag hade fördelen av att få verka i Trollhättan under 1:a halvåret 1989 och kunde dels genom att se hur SAAB:s parkeringsplats exploderade orimligt av nytillverkade bilar samtidigt som jag insåg att Skaraborgsbanken med Gotabanken som huvudägare aldrig skulle klara kommande kapitaltäckningsregler som var i antågande, 1 februari 1990 och därmed lämna alla kunder, personal och aktieägare i sticket.

Det var bara att ta hatten och gå för det var inte frågan om det händer utan när det händer.

Lösningen blev en såpa som säkert Ivar Kreuger, om han levat häpnats över när man kallade händelsen, fastighetskrisen. Men så klart utan historisk bankkunskap och analys kunde man kalla den vad som helst utom likviditets- och kapitaltäckningskris, vilket det var.

Kunderna fick ett uppvaknande som gjorde att tidigare devalveringar kändes mindre besvärande och då flertalet kunder nu fick sig en riktig och rejäl omgång vilket kostade nationen ca 60 000 företag och 400.000 arbetslediga så har man ännu inte kunnat lyfta från den knock-outen.

Att man inte då direkt utför en fördjupad analys av denna totala skandal för svenska folket är tragiskt och det är än mer tragiskt att man riktade all kraft mot att det var Väst, Göteborg som var den största syndaren.

Alla bankmän med sans och balans vet att Göteborg historisk, Göteborgs Sparbank, är den innovativa bankbyggaren avseende allt som gäller bankverksamhet förutom några svarta fläckar som ännu är dolda från Stockholm av kända anledningar, så är annars Göteborg i sin helhet med omnejd de mest framgångsrika inom historisk bankverksamhet.

Går man då tillbaka och läser om sökandet efter bankidentitet efter 1911, i samband med Skandinaviska Kreditaktiebolaget, medsäte Göteborg, övertagit Skånes Enskilda Bank med säte Malmö så fanns det 1908, 84 registrerade affärsbanker.

Det var högkonjunkturen och en liberal inställning till bankverksamhet som skapat dessa goda förutsättningar för tillväxten.

Flertalet av bankerna var lokal och regional och var en viktig del i den kapitalmobilisering som behövdes för att övergå från lantbruksepoken till industriepoken.

1911 då var det en livlig debatt i Riksdagen om den nya bankrörelselagen avseende ökad styrning.

Med facit i hand sedan 1904 avskaffande av sedelutgivningsrätten vilket accelererade kontorsetableringarna för att bygga upp en större inlåning och därmed kunna stödja tillväxt utvecklingen, antalet bankkontor ökade från 545 bankkontor 1910 till 1.410 bankkontor 1920.

10 år senare 1930, så höll professor Sven Brisman , disputerade vid Göteborgs högskola och blev docent i historia, följande föredrag vid Svenska Banföreningens ordinarie bankmöte, de svenska affärsbankerna hundraåriga insats i vårt lands ekonomiska utveckling.

Utdrag;

Som vi alla bör veta, har idag hundra år och tio dagar förflutit, sedan oktroj utfärdades för den första av de nuvarande bankerna.

Är nu hundra år en lång eller en kort tid för ett jubileum?

När jag studerat bankväsendets uppkomst i olika länder kan jag säga, att vad som förvånat mig mest har varit, att bankerna inte är äldre än de är.

Man förstår inte hur människor har burit sig åt utan banker.

Nu ser vi emellertid att bankerna utgör de sista skotten på den ekonomiska utvecklingens träd.

När Sverige nu firar de nuvarande bankernas hundraårsjubileum, så är denna tid, trots att den är relativt kort, i alla fall längre än vad bankväsendet kan se tillbaka på i de flesta andra länder.

Även om man räknar från år 1830, är Sverige i viss mån ett föregångsland.

Europas andra länder, England naturligtvis undantaget, få vänta omkring 20 år till, innan de kunde fira något hundraårsjubileum för sina banker, för i dessa andra länder, började de första bankerna sin verksamhet ungefär år 1850.

Jag glömmer aldrig vilket intryck det gjorde på mig, när jag först började mina studier rörande bankerna och läste ett referat från den tyska bankdagen 1907, där en bankdirektör steg upp och sade, att han kunde minnas den tid, då det inte fanns en enda bank i hela Tyskland.

De svenska bankerna har specialiserat sig på insättningsrörelsen och gjort Sverige till världens kanske främsta insättningsland näst de anglosachsiska checkländerna, har de lyckats att kanalisera in mer kapital till industrin och underlätta dess framväxt på ett bättre sätt än i andra länder.

Professor Sven Brisman avslutar sitt föredrag med att rikta blickarna mot 2030, 100 år senare, och hoppas at då en talare med A.O Wallenbergs professur i nationalekonomi och bankvetenskap, skall kunna säga, att det svenska bankväsendet under de åren har visat sig värdigt de stora och verkligt stora traditioner, som vi redan nu kunna blicka tillbaka på.

Slut på utdrag

Med professor Sven Brismans önskan så gäller full fart eftersom vi redan förlorat ca 21 år av försprång så nu gäller att snabbt ställa tillbaka pendeln, till företagande och arbete och där tillväxten står överst på dagordningen. Med tillväxten överst på dagordningen så inser både Regeringen och oppositionen att de grenar som hamnat högst i trädet är i ett betydande skuggområde och måste nu få ny energi.

Vad har vi lärt oss av kreditbolagens bildande och vad har vi missat av regionhjältarna i Väst som påbörjade sina planer med Skandinaviska Kreditaktiebolaget med initiativtagaren C.F Tietgen , med bl.a. Oscar Ekman, Theodor Mannheimer, Oscar Dickson, , Olof Wijk , Carl Fredrik Waern, samt bankmannen och stiftaren av Stockholms enskilda bank A.O Wallenberg

Nu gäller det att byta om igen till ledartröjan och då gäller traditionell professionell bankverksamhet både lokalt och regionalt, men nu med fokus av ett betydande inslag av globaliseringens möjligheter för att stärka vår position med bl.a. tillväxten på Europamarknaden. Frågorna har ekat obesvarade i över 20 år om banksektorns grundroll nu fordras ansvar att finna svaren för att nå bästa framtidsvägen för nationens medborgare och våra tillväxtföretag.

En fråga man kan ställa är när VD Martin Ardbo, Bofors 1 april 1986 presenterade 1900-talets största exportaffär mellan Bofors-Indien med 5.500 manårs arbete och samtidigt hade med sig en lika stor affär som skulle licenstillverkas i Indien, hur det kan då vara möjligt att vi nu ca 25 år senare att man drar sig ur affären.

Vad var det som hände och varför?

Skaraborgsbanken Tidaholm 1987-1988

2012-03-05T06:54:00.003+01:00

Skaraborgsbanken Tidaholm, kontor 1712, perioden 1987-1988, ett sv Skaraborgsbankens bästa kontorsresultat under dess 125-åriga bankhistoria

Handelsbanken Karlskoga 86-08-30

2012-03-05T06:54:00.002+01:00

Handelsbanken Karlskoga, kontor 6581, juli 1984-augusti 1986 ett av bankhistoriens bästa kontorsresultat, 1986-08-30, ki-relation, 13,8

Skaraborgsbanken Trollhättan juni 1989

2012-03-05T06:54:00.001+01:00

Skaraborgsbanken Trollhättan, kontor 1745, juni 1989, ett av Skaraborgsbankens bästa kontorsresultat under dess 125-åriga bankhistoria

Hedra de som hedras bör – våra regionhjältar är värda att uppmärksammas

2012-03-05T06:54:00.000+01:00

Hedra de som hedras bör – våra regionhjältar är värda att uppmärksammas, bl.a. denna gång
Ordförande och vice ordföranden i Skånes Enskilda Bank i samband med 50 års-firandet, 2 juni 1881.

Skånes Enskilda Banks innovatörer och grundare lyckades med sin ambition och vilja medverka till att hela nationen snabbare kom in i en omvandlingsfas genom att ta tag i de lokala/regionala problemen och skapa möjligheter.

Framfarten och beslutsamheten var målinriktad men troligtvis så agerade man inte med det som är mest väsentligt att hela tiden arbeta för att bygga nytt ledarskap underifrån och vässa framgångarna genom att vidareutveckla konkurrensfördelarna.

Marknadens förändringar ökar i takt med att insynen ökar och att man enkelt följer den ledande bankens koncept och försöker finna svagheter som kan övervinnas med nya förändrade ägarformer.

Men låt oss hålla oss så länge till blomstringstiden och den intensiva period mellan 1868 framtill 1881.

Skånes Enskilda Banks framgångar i bl.a. Malmö kunde följas efter att Malmö Enskilda Bank startat sin verksamhet 1 juli 1864 så blev den inte äldre än nästan 3½ år innan MEB övertogs.

Det följde snabbt med ett nytt avdelningskontor i Växjö. Övertagande av del av filialbanken i Kristianstad, nytt avdelningskontor i Höganäs och 1876 så flyttades huvudkontoret från Ystad till Malmö som var regionens metropol. Två år senare öppnade man kontor i Stockholm.

Vid en återblick avseende inlåningen i Skånes Enskilda Bank perioden 1860-1875 så hade innestående medel trettiodubblats under dessa 15 åren, dels p.g.a växlingar i skördeutfallet, dels penningmarknads- och dels konjunkturfluktuationer.

Vid Skånes Enskilda Banks 50-årsfest, den 2 juni 1881, så höll bl.a. Professor Jacob Georg Agardh tal.

Utdrag från talet;
Herr baron och mina herrar!

Vi har av bankens aktieägare fått i uppdrag att, såsom ett tacksamt erkännande av baron Stjernblads förtjänster om Skånesbank, låta anbringa hans porträtt i styrelsens sessionssal.

Tillåt mig idag påminna om några av de förhållanden, som synas mig ge prägel och betydelse åt baron Stjernblads tillgöranden för Skånebankens omdanande till sin nuvarande ställning och betydelse.

Skånes bank stiftades under en tid, som torde betraktas såsom en av de sorgligaste perioderna i den svenska finanshistorien.

Redan 13 år förut, (1818), hade diskonterna, låneanstalterna blivit ställda under utredning och nästan samtidigt hade riksbanken, Sveriges enda dåvarande egentliga bankinrättning, på grund av stämning, nödgats stänga sin lucka.

Redan i bankoordningen av 1668 uttalas det såsom bankoverkets viktiga uppgift, dels att uppehålla myntvärdet, dels att förmedla kapitalets övergång från dess ägare till handelns och industrins målsmän, dels slutligen att förebygga ocker och obilliga intressen beräknade enskilda emellan.

Skånebanken har blivit en allmän institution och med sina 17 kontor den förnämsta pulsådern för provinsens ekonomiska liv. För att penningen skall kunna fullgöra sin viktiga roll i samhällets tjänst skall den vara lättillgänglig överallt för produktionen eller vid varuutbytet,

Skånebankens omvandling av provinsen de senaste 50 åren är utomordentlig och är nu omtalad för sin bördighet, egendomarnas höga pris kund då tidigare ej förda födda befolkningen.

För Sverige var Skåne en avlägsen provins som hånades. För de 3 länder som förenas med oss genom öppet hav, var det handelns och kommunikations kungsväg och nu har Skåne växt in i Sverige som den rikaste provinsen, med enkla kommunikationer förenat med utländska grannar och med hela Europa.

Det finns inget tvivel om att det var tillgången på kapital, som odlat fälten och satt industrins hjul i rörelse, som sporrat företagsamheten och givit liv åt handeln, som nu exporterar överskott samma slags produkter som vi för 50 år sedan importerade.

Att bankrörelse i allmänhet, och att framför allt bankerna i ett kapitalfattigt land måste anlita dessa krafter i rikt mått, är naturligt och bankernas framgång och trygghet beror i väsentligt mån på att noga avmätt och varsamt handhavande av dem båda.

Då man framöver ett av nutidens komplicerade maskinerier ser materialet i rå form inlägges i ena ändan och den förädlade produkten framkomma i den andra, fullt färdig och utarbetatd i det mest fulländade skick, så är man vanligen gärna villig att skänka maskineriets snillrike uppfinnare sin beundran.

Att skapa en sådan rörelse som Skånes Enskilda Bank för närvarande har, att ordna den till en organisk helhet, att hålla vid makt, att skapa tillgångar då efterfrågan överstiger det vanliga måttet, att hämma tillflödet, eller använda överflödet då det vanliga användandet uteblir, det kan för den som står utanför, som blott ser hur det lyckas, hur allt utan märkbara ryckningar går sin jämna gång, synes vara en lika enkel konst, som det en gång ansågs att ställa ägget på ända.

Ni herr baron Stjernblad, såsom bankens mångårige styresman förmått uträtta, likasom det närmast torde varit deras skyldighet att påminna därom och om det tillfälle, som i år förefanns, att därom avgiva ett tacksamt erkännande.
Slut på utdrag

Utdrag från
Enskilda banker, sedelutgivande,

Skånes Enskilda Bank, Malmö,

Styrelseledamöter

Jules Eduard Stjernblad, född i Helsingborg 4/12 1813, baron, godsägare genomgått krigsskolan vid Karlberg samt h. artilleriläroverket vid Marieberg, inträdde i militärtjänst 1832, utnämnd s.å. till kornett vid skånska husarregementet löjtnant därstädes 1841, avsked från militärtjänsten 1849 med ryttmästares n.h.o.v var sedan 1850 ledamot av ståndsriksdagen samt sedan 1867 under en följd av år ledamot av riksdagens 1:a kammare för Malmöhus län, ledamot i den av Kungl. Maj:t under tiden 18/11 1881 – 14/12 1883 tillförordnade bankkommittén, styrelseledamot i Ystad-Eslövs och Malmö- Ystads järnvägsbolag, en av stiftarna till Skandinaviska Kreditaktiebolaget m.m, flera gånger ordf. i Malmöhus läns landsting, arbetande ledamot av k. lantbruksakademien, eget gods Marsvinsholm i Skåne. Ordförande i Skånes Enskilda Bank.

Professor Jacob Georg Agardh, dagens talare, född i Lund 3/12 1813, avlade studentexamen 1826, filos.doktor 1832, docent i botanik 1834, demostrator 1836, e.o. professor i botanik vid Lunds Universitet 1847, ordin.professor 1854, medlem av myntkonferensen mellan Sverige, Norge och Danmark, 1872 kassadirektör vid avdelningskontoret i Lund, ordförande i Sparbanken för Lund stad och kringliggande land, i styrelsen för Skånska brandförsäkringsinrättningen och Skånska städernas brandstodsförening ävensom styrelseledamot i Lund-Trelleborgs järnvägsbolag, var under flera år ledamot av riksdagens 1:a are för Lunds stad, ledamot av vetenskapsakademien, arbetande ledamot av k.lantbruksakademien, ledamot av vetenskapssocieteten i Uppsala, hedersledamot av fysiografiska sällskapet i Lund samt av k. Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg, ävensom ledamot av Linnean society i London m.m. Vice ordförande i Skånes Enskilda Bank.
　
Nu 130 år (2011) senare undrar man om verkligen man inser de lokala och regionala bankernas betydelse för företagsamheten och nya arbeten inom kunskapsrelaterade tjänster.

Var finns dåtidens maskineri som skall omvandla möjligheterna till förslagsvis exportinkomster med därtill hörande nya jobb?

Det var en enkel match att reducera arbetsstyrkan med över 400.000 jobb och släcka 60.000 företag men det är en betydligt svårare uppgift att starta denna process på motsvarande tid.

Var finns dessa krafter som vi hade på baron Stjernblads tid och hur går diskussionerna och debatterna?

Är det inte enbart ett önsketänkande samtidigt som den globala konkurrensen gör allt som står i deras makt.

Nu behövs nya finansiella idéer och det behövs de som ser möjligheter, det är dags att bjuda in de Kinesiska bankerna och finna former som är hållbara i minst 3 generationer framåt.

Vi får inte glömma att det som byggts upp från 1830-1985, under 155 år kunde snabbt avvecklas under en femårsperiod och där affärsverktygen reducerades i regionerna och enbart ett fåtal systemviktiga banker nu är etablerade med sina säten i Stockholm.

Vilket ansvar har Stockholm i bankutvecklingen, det borde analyseras. De senaste 20 åren kan den mest elementära frågan bli obesvarad p.g.a. dels brist på kompetens men i synnerhet brist på ansvar.

Vad gör statsminister Fredrik Reinfeldt, Finansminister Anders Borg och oppositionsledare Håkan Juholt för att verklighetsförankra vår nations viktigaste fråga, företagandet och jobben?

Vad skiljer ambitionsnivån 1831 mot 2011, vad såg man då och vand missar man att se idag?

Oavsett så är vår nation fattig på bankkunskap och då med innebörden ansvarsfull, ingen bankföreträdare kan klappa sig på bröstet sedan 1 februari 1990. Bankens roll som samhällsbärare är bortglömd och därmed ett betydande problem för den enskilde medborgaren och den presumtive företagaren.

Dags att vakna och dags och att våra politiker skyndsamt sätter bank på dagordningen, för att däremed underlätta att finna vägen till de nya arbeten.

Bankens initiativ genererar fokus på utbildning inte minst för omvandling, på den tiden från lantbruks- till industriepoken, glöm inte då de sedelutgivande bankernas initiativ fr.om 1831, Skånes Enskilda Bank m.fl gav politikerna intresset av att skapa en ny skolreform, 1842 och som fortfarande bedöms som den största enligt statsminister Fredrik Reinfeldt.

Vad hände när koncentrationen ökades – begränsades de regionala möjligheterna?

2012-03-05T06:53:00.001+01:00

Globaliseringens alltmer ökade konkurrens sätter fokus på om och hur analyseras affärerna och hur stor är risken att man missar tillväxtmöjligheterna om man begår underlåtenhetssynder?

Missar man att diskutera lokala och regionala affärsmöjligheter och hänger man inte med i det internationella affärstrycket för att man ensidigt ser andra uppgifter som viktiga säljmål?

Har säljhetsen tagit överhand och rådgivning och engagemang hamnat lågt i prioritering?

Affärspulsen visar enbart ungefär samma företag och deras utveckling än att de naturligtvis har en betydande andel av exporten, men borde där inte finnas en stor del nya som hänger på och får följa i exportaktiviteterna?

Vem räcker ut den hand som är välbehövlig från att gå in i nästa fas, tillväxtfasen?

Hur agerar organisationerna som bör känna sig berörda, är de enbart mottagare eller aktiverar de varje affärsfrö till ett bli en ny affärsplanta med därtill nya jobb?

Vad missade man då kreditrestriktionerna frigjordes 21 november 1985?

Vi var på väg att gå från industriepoken i slutet på 1980-talet in i kunskapsepoken men man valde avvakta, hantera bankkrisen och analysera inte utan lått marknaden sakta ändras i förhållande till ränteläget.

Varför är naturligtvis frågan, då med dåvarande bankminister Bo Lundgren vid spakarna när bankerna inte klarade kapitaltäckningskraven, blev bristen på likviditet och en omedelbar balansomslutningsbantning den enda hjälpen till en alltmer minskande sysselsättningsgrad.
Har vi lärt något, troligtvis inte. Bankkrisen har sedan 1 februari 1990 placerats som ej analyserad och dagens påbörjade Canergiemål visar redan efter 41 minuter efter inledningen att det är stängt för vidare information.

Skadeståndet är beräknat till 5.4 miljarder kronor nästan lika mycket som PKBanken i december 1989 erbjöd som kontantbud på Nordbanken vilket då var 50% över börskursen.

Sen vet alla hur det gick, snabbt fick därefter Hans Dalborg och company reducera balansomslutningen med ca 67 miljarder vilket var ca 22 procent av balansomslutningen och få ett betydande kapitaltillskott från staten i några etapper. Men ännu är fokus på att det var en fastighetskris. Vilket det aldrig varit.

Har det då varit bara fördelar med 4 systemviktiga banker och där oavsett frågeställning som kommer upp så lämnas den oftast till sitt öde, genom kompakt tystnad och därtill hörande arrogans.

Men låt oss glädjas åt perioder då det var högt i tak och man diskuterade nationens framtid och tillväxt, återblick privatbankerna och den svenska bankkoncentrationen

I en artikel av M.Marcus finns anteckningar om de svenska privatbankerna utveckling.

Utdrag;
Vid 1895 års återblick hade de flesta bankerna startat sin verksamhet före 1870 och mellan 1865-1869 hade ytterligare 13 sedelbanker tillkommit och var med tidigare 11 nu totalt 24 banker till antalet.

Perioden framtill 1895 ökades detta till totalt 27.

Sedan kom expansionsperioden och på två år, 1896-1897 bildades 8 aktiebanker och tidigare fanns 7 aktiebanker som etablerats mellan 1864-1871, så nu var antalet 15 aktiebanker.

Förklaringen till denna expansion borde finnas inom den starka expansionen av industrin samt en uppåtgående trend inom jordbruket efter depressionsperioden 1879-1893.

Vad som M Marcus bl.a. fokuserar är 1897 års bankreform, som centraliserade sedelväsendet, och utjämnade skillnaden mellan enskilda bankernas och aktiebankernas ställning och verksamhet.

Perioden 1898-1903 bildades sex banker.

Efter 1903 har inga nya banker med större kapital bildats.

Skånes Enskilda Bank önskan att fatta fast fot en den mest betydande handelsstaden hade utförts genom en fusion tillsammans med Göteborgs Köpmansbank, som var centraliserat till Göteborg.

Perioden mellan 1895-1905 hade enskilda banker tillsammans med bankaktiebolag ökats från 55 till 80 banker och tillsammans 410 bankkontor nästan en fördubbling av bankkontoren.

Går man då vidare i statsvetenskaplig tidskrift så finner man professor Sven Helanders artikel om den svenska bankkoncentrationen i Ekonomisk Tidskrift 1919, häfte 3.
Utdrag;

Hur internationell den nutida tendensen till bankkoncentration än är, hindrar inte detta, att varje land har att uppvisa åtskilliga särdrag.

Att koncentrationen inom industrin och bankväsendet gått hand i hand under ömsesidig påverkan är visserligen alldeles påtagligt och är en annan förklaringsgrund, varför vår svenska bankkoncentration började de första åren av 1900-talet.

Men sättet för samverkan mellan bankerna och industrin i vårt land är ännu inte analyserat.
Som exempel på hur komplicerat problemet är så tar man Skandinaviska Kreditaktiebolaget och Stockholms Enskilda Banks industripolitik.

Skandinaviska Kreditaktiebolaget räknas om de större industriföretagen följande kunder,

Grängesbergsbolaget, Sockertrusten, Vifsta Varv, Nordiska Kompaniet, Kopparberg HoforsSvenska Kullagerfabriken, Bofors Gullspång, ASEA

Stockholms Enskilda Bank som hållit sig utanför sammanslagningslinjen men med framgångsrik industripolitik även har Grängesberg och Sockertrusten som största kunder.

Både Stockholms Handelsbanks överenskommelse med Bankaktiebolaget Södra Sverige och Skandinaviska Kreditaktiebolagets med Skånska Handelsbanken visar, hur industripolitiken hos storbankerna framkallar tendens till sammanslagning med jordbruksdistriktens banker med större möjligheter at lämna lån till en kraftigare industripolitik.

Under denna period har även bankkoncentrationen haft olika karaktär.

Att Skånes Enskilda Banks övergång 1910 till Skandinaviska Kreditaktiebolaget är att hänföra till denna kategori är ett känt faktum, i vad mån Industribankens planerade övergång till Göteborgs Handelsbank också bör finans under denna rubrik.

Den fråga om maktkoncentreringen hos några få storbanker kan, om tanken tänkes vidare, antaga nog så svårartade proportioner. När man av 1917 års bankkommitté erfar, att Skandinaviska Kreditaktiebolaget och Stockholms Handelsbank, i händelse deras planerade sammanslagningar med Skånebankerna godkännas, skulle vardera få en omslutning, motsvarande 20% av alla svenska bankernas omslutning, får detta inte gå spårlöst förbi.

Ovillkorligen inställer sig nästan den tanken, om nu dessa två storbanker och konkurrenter går samman så omfattar de 40% av alla svenska bankers omslutning, då hade man snart banktrusten förverkligad.

Man tröstar sig med att Kungl. Maj:t aldrig skulle godkänna detta då det går mot nationens intressen.

Slut på utdrag

Var det positivt att efter 1 februari 1990 så är banankoncentrationen 100%-igt Stockholm?

Kan någon region se möjligheterna med sin tillväxt för att vidareutveckla bankerna och möjliggöra regional och lokal nyetableringar?

Möjligheten finns eftersom våra företagare ser tillväxten och söker kapitalet. Kommer Kina att få fokus på Sverige, dess regioner och se Norden som en ny marknad, då har dagordningen för samverkan genom strategiska allianser tagit ett stort steg framåt och kan då våra regioner och lokala aktörer och politiker se fördelarna så är hoppet om en accelererande arbetsmarknad hög och konkurrensen och aktiviteterna kan få ett nytt innehåll.

Det är hög tid att våra tillväxtföretag och våra nya presumtiva företagare får de bästa råd och den bästa finansiering för att lyckas med sina individuella företagsidéer.

För 20 år sedan förlorades ca 60.000 företag och 400.000 blev därmed arbetslediga, piga. av bristen analys av händelseförloppet så vet ingen vad som behövs för att få igång motsvarande mindre kvalificerad professionell händelse, som är förseglad och ännu ej analyserad, men bedömningen är mellan 600 – 700 miljarder.

Med en målsättning att inom några år få tillbaka denna betydande mänskliga resurskapacitet för nationens välfärd så behövs det att staten startar, förslagsvis 20 regionala banker, med förslagsvis 8 -10 miljarder i egen kapital för varje regionbank som sedan man kan reducera ägandet till förslagsvis 60% i varje.

Man behöver då ca 100 professionella företagsrådgivare i varje regionbank plus ett 20 tal som sköter kompletterande bankverksamhet. Det skulle innebära att man anställer i hela nationen på 20 platser totalt 2400 varav 2.000 är professionella företagsrådgivare. Därutöver tillkommer verkställande ledning och med de personer som sköter bankens affärer.

Om man genomför ovanstående förslag och med starkt fokus på företagen och dess tillväxt i hela nationen finns möjligheter att åstadkomma en positiv förändring.

Frågan är diskuteras detta vid Regeringens och oppositionens målplanering avseende arbetsmarknaden och möjligt till att utöka antalet sysselsatta eller är man fortfarande kvar i skuggan av den bankkoncentration som lagt tillväxthinder för våra regioner de senaste 100 åren?

Finns viljan till att utveckla bankkompetensen, finns vilja att öppna upp för de intresserade, varför inte då öppna upp dörren till det Wrangelska Palatset och låta den intresserade ta del av all information för att stärka den finansiella kunskapen?

Huvudfrågan nr 1 är, tillväxten för företags- och arbetsmarknadens utveckling har den störst fokus?

2012-03-05T06:53:00.000+01:00

Motverka eller medverka till näringslivets utveckling – var finns analyserna sedan 1990 –2010 eller följer vi enbart en global vindflöjel?

Bankerna industrins tjänare eller bara tjänare av kortfristig finansiering som glömmer bort arbets- och företagsmarknaden?

SAAB i Trollhättan är i fokus vad avser svensk företags- och arbetsmarknad.

Frågan är finns balansen mellan banker – industri och regeringspolitiken med fokus på företags- och arbetsmarknad.

Vad som alla vet är att det finns en god balans mellan regeringsmakten och banken avseende stöd både i förra bankkrisen men även senare. Frågan är om det givit en förbättrad balans eller risken att det blivit obalans för att inte tillräcklig hänsyn tagits till att verkan skall bli positiv för helheten, alla, sparare, låntagare oavsett privatpersoner eller företag och inte minst att tillväxten aldrig får avstanna p.g.a. tidigare brist på insikter och professionalism.

Efter mer än 20 års mörkerkörning efter förra bankkrisen och den ännu ej analyserade händelsen så är frågan har vi glömt bort den globala konkurrensen och inser vi de strategiska val som internationella aktörer gör?

Att Victor Muller som fanbärare för SAAB i Trollhättan söker lösningen i Kina visar full förståelse till det globala affärsspel som pågår oavsett Basel III anpassningen. Dessutom som framkommer i media så borde man utföra tillägget efter senaste uppgiften att Kinapengarna anlänt, ser Victor Muller mycket lättare de avgörande strategiska val avseende partner som kommer att tillföra Trollhättan bäst betydande marknadspotential med därtill ett ökande antal arbetstillfällen genom kapitalströmmar från Kina?

Vem är satt att döma när man inte har svaret på 1990-års bankkris?

Victor Muller leder SAAB;s omvandling än så länge med bravur.

Frågan är om vi som verkar utanför Trollhättan förstår den dolda marknadspotentialens möjligheter i tillväxtutveckling?

Min egen erfarenhet av Trollhättan 1989 var att där fanns betydande marknadsförutsättningar men att den finansiella arenan saknade de resurser för att tillväxtanpassa Trollhättan till dess rätta storlek, det blev ungefär som Karlskogautvecklingen en stad som skulle enkelt kunna idag tjäna 70.000 medborgare efter framgångarna 1986 men fick istället gå in i en standbysituation.

1989 fanns där ingen gräns på tillväxt i Trollhättan, men bristen var att banken hade inga pengar och dessutom skulle snabbt klara dels ett ägarbyte och dels en anpassning till nya kapitaltäckningsregler 1 februari 1990.

Oavsett att marknadsandelen under del av första halvåret 1989 ökade med 100% på 4 månader så fanns inga finansiella resurser kvar för att gå vidare i den presumtiva potential på ca 4 miljarder som framkommit under denna period. Kapitalet var det avgörande problemet och med dess automatik ett likviditetsproblem som följd som staten därefter fick justera.

Motsvarande volym, ca 4,3 miljarder av 8,6 miljarder tre år tidigare, 1986, i Karlskoga gav inte den otryggheten att det var tomt i ladorna.

I det avseende var det betydligt lättare i Karlskoga med Indienaffären på ca 8,6 miljarder, som delades mellan Handelsbanken Karlskoga och SEB och som gav ca 5.500 manårs arbete, där fanns staten med som garant vilket inte krävde någon kapitaltäckning och därmed var en relativ enkel ledarskapsfinansiering de första fem åren till 1900-talets största exportaffär.

Här fanns balansen, Företaget – Banken – Regeringen, allt för att värna tillväxten, jobben och välfärden.

Än att kreditrestriktionerna så sent som den 21 november 1985 hade slopats så fanns inte den otrygghet att kunna ställa upp för presumtiva kreditpropåer oavsett storlek, det fanns helt enkelt en samsyn, mellan industri, bank och Regering.

Har fokus på kapitaltäckning sedan 1 februari 1990 tagit överhand och därmed begränsat Sveriges framgångar till en tillväxt som skall vara till det bästa för företags- och arbetsmarknaden?

Men som sagt det är nu som framtiden skrivs och då gäller det att söka finna svaren i de historiska analyserna, en sådan till dagens ämne går att finna i föredraget Industrin och bankerna, tryckt i Stockholm 1928, föredragshållare ännu okänd.
　
　
Utdrag föredrag, Industrin och bankerna

Mina herrar! När man i Sverige för närvarande giver ett föredrag titeln av Industrin och bankerna, så förmodar jag, att på de flesta håll framkallas en förnimmelse av någon sorts motsättning, i stället för att det snarare borde giva anledning till föreställningar av alldeles motsatt art.

Det är ju emellertid så, att under de sista åren med de egendomliga förhållanden, som rått, och med stöd av en inte alltid vederhäftig diskussion, så småningom kommit fram en uppfattning, att bankerna och industrin skulle stå i något sorts motsatsförhållande.

De skulle vara tvenne makter, som kämpade om herraväldet över varandra. Att denna föreställning uppstått är ju inte heller så underligt, då vi alla erinra oss, hur för några år sedan från ett på området mycket auktoritativt håll präglades slagordet att bankerna blivit industrins herrar i stället för att det borde vara, industrins tjänare.

Tänker man närmare på den satsen, skall man finna, att den nog närmast bör hänföras till de s.k. flosklernas område. Ty lika litet som bankerna är eller bör vara industriens herrar, lika lite är det önskvärt, att industrien är bankernas herrar.

Varken bankerna eller industrin har något självändamål, utan både två är viktiga krafter i näringslivets tjänst.

Endast om de fyller sin uppgift har de berättigande, och att fylla den uppgiften blir för dem båda lättare och för dem båda fullt möjligt endast under förutsättning, att deras politik är lagd för att motverka varandra.

För att få klart för oss om i vårt land bankerna och industrin kommit i det rätta förhållandet till varandra och hur former och lagar som reglerar deras verksamhet, är ändamålsenliga, får vi lov att se litet på hur bankerna och industrin ordnat det emellan sig i andra länder, och i vilken utsträckning de där blivit beroende av varandra, gagnat eller motverkat sina respektive länders näringslivs utveckling.

Man finner då två typiskt skilda system, som för sin uppkomst betingats av de olika förhållanden, som rått i de länder, där de är tillämpade.

Jag tänker på det engelska och det tyska systemet. När jag talar om det ena systemet som det engelska bör jag kanske samtidigt påpeka, att det i stort sett även haft sin tillämpning i Frankrike och i ett par andra länder.

Det engelska systemet har varit baserat på, att bankerna skola vara ställda helt och hållet utanför varje direkt eller indirekt befattning med industrin. I England har handeln av gammalt intagit den dominerande ställningen bland näringarna, och bankernas kreditgivning har kommit att huvudsakligen inriktas på tillgodoseende av dess mer eller mindre kortfristiga behov.

Den finansieringshjälp, som varit erforderlig för industrins uppkomst, har i England lämnats av ett mycket stort och betydelsefullt skrå av bankirer och den lämnas fortfarande av bankirer. Det hör ännu idag i England till undantagen, att en bank sysselsätter sig ens med uppläggande av obligationslån åt en industri, ännu mindre övertager den eller emitterar aktier i ett industriföretag.

Under senaste åren torde dock på sina håll även i England en viss tvekan ha uppkommit beträffande det välbetänkta i att hålla bankerna i stort sett utanför den industriella kreditgivningen. Det har nämligen inte kunnat undgås att under deflationsåren krediter, som ursprungligen varit av ren kommersiell karaktär, blivit frusna och att även de engelska bankerna ha fått känna på, vad det vill säga att hålla krediter, som man inte utan vidare kan få betalda.

Och detta har nödvändiggjort, att även engelska banker fått lov att direkt taga befattning med industrins angelägenheter.

Bankmännens brist på erfarenhet i industriella frågor och bankernas principiella avståndstagande från industrins finansiering är säkerligen inte de obetydligaste anledningarna till de svårigheter, som England synes ha i att övervinna deflationskrisen på industrins olika områden.

Och mången skulle kanske önska att de engelska bankerna i likhet med de tyska långt förr trätt i närmare beröring med industrins problem.

Tyskland är nämligen det land, som bär det bästa vittnesbördet om, hur en annan metod att gå tillväga utfallit. Anledningen till att man i Tyskland slagit in på en annan väg var framför allt, att industrin i Tyskland saknade den möjligheten att gå fram ensam, som industrin hade i England.

Tyskland var långt fram på 1800-talet ett kapitalfattigt land. Början av dess ekonomiska uppblomstring kan närmast hänföras till borttagandet av tullgränserna mellan de olika tyska staterna i mitten av 1800-talet, men dess egentliga industriella uppsving daterar sig från åren efter det för Tyskland framgångsrika kriget med Frankrike 1870-1871.

Då grundades de stora bankerna, vilkas ledarkrafter, kapital och kreditresurser i storstilad omfattning ställdes till förfogande vid skapandet av tysklands storindustri.

Resultatet blev, att när det senaste stora kriget bröt ut, var Tysklands industriella övervikt fast etablerad och etablerad i intimaste samarbetet med Tysklands banker, som också vuxit sig stora under samma tid.

Det har inte sedan i Tyskland blivit någon ändring i denna samverkan mellan banker och industri. De ledande tyska bankerna är undantagslöst kan man säga, den ena eller den andra, knutna till de ledande tyska industrierna. De försörja i första hand industrin med det kapital och den kredit, industrin behöver.

Det var inte minst denna de tyska bankerna starka medverkan till den tyska industrins utveckling som, jag tror det var 1911, föranledde våra svenska lagstiftare att göra en liten springa i den förut tillbommade dörr, som avstängde bankerna från att själva befatta sig med aktieaffärer.

Det anfördes huvudsakligen två skäl den gången, för att bankerna i mycket begränsad utsträckning skulle få göra aktieaffärer.

Den ena var industrins finansiering, och den andra var att man trodde, att genom bankerna finge denna rätt, skulle bankerna vid utsvävningar på fondbörsen kunna inverka reglerande.
Slut på utdrag
Under 1928 då detta föredrag ägde rum så arbetade bröderna Kreuger vidare med sitt imperium och bl.a Torsten Kreuger, kan man nämna 1928, förvärvade han aktiemajoriteten i Sydsvenska Banken, Malmö.

Går man vidare så bara året efter så , torsdagen den 29 oktober 1929 så påbörjades den stora depressionen.

Många frågor kommer fram om man ser de senaste mediarapporteringarna om SAAB i Trollhättan, en enkel fråga är kan man förvänta sig ett snabbt beslut i EIB när vi har så olika bankhistoria?

Näringsminister Maud Olofsson har man vägt in den besvärliga situation som kan uppstå i en kredithantering?

Borde man pröva under mellantiden att ha någon form av överbryggningslån för att effektivisera bolagets dagliga verksamhet?

Ordförande Victor Muller, SAAB, framstår med ovanstående som väl insatt i att den tidsutdräkt kan härledas till att vi har olika bankhistoria, vi för vår del som redan 1831 hade Skånes Enskilda Bank låg betydligt före många Europeiska länder avseende vår nationella bankkunskap. Nu har vi dessvärre anpassat vårt försprång på över 20 år genom att verka standby och inte bry sig om lärdomen avseende bankhistoriens största kris men möjligt kan vi ta igen vår tidsförlust genom att så snabbt som möjligt alliera oss med de Kinesiska bankerna och med förhoppning om etablering i den södra delen, förslagsvis Malmö.

I detta läge vågar man inte tänka på om inte Victor Muller valt SAAB i Trollhättan hade vi fortfarande levt kvar i någon föreställning om att Basel III inte kommer att påverka och att det är nu hög tid att Regeringen snarast på dagordningen sätter upp,
Frågan om balansen mellan banker – industri och regeringspolitiken har samma fokus på företags- och arbetsmarknad eller man arbetar med olika mål?

Att sätta Värnskatten som en viktig fråga skymmer det avgörande att det finns en tillväxtmarknad för företagen och att det finns en så hög sysselsättningsgrad som möjligt.

Foreningsbanken Fellingsbro kontor 7646

2012-03-05T06:52:00.002+01:00

Föreningsbanken Fellingsbro

ett av de bästa kontorsresultaten

perioden 1980-1981 med en

btydande förändring av likvididtetskvoten

Foreningsbanken Karlskoga kontor 7648

2012-03-05T06:52:00.001+01:00

Föreningsbanken Karlskoga

ett av de bästa kontorsresultaten

med en betydande likviditetskvotsökning

Internationellt fokus i Trollhättan ger nya signaler om våra företag

2012-03-05T06:52:00.000+01:00

Trollhättan som är i fokus, har genom ett internationellt ansvarstagande av bolagets företrädare öppnat marknadsmöjligheter högst betydligt och där de internationella finansiella arenorna kan erbjuda en trygghet som tidigare saknats för att säkerställa långsiktig hållbar välfärd med kunskapsintensiva arbeten som säkerställer nationens konkurrenskraft inom olika kluster.

Det är alltid en fröjd att få blicka tillbaka och ta del av det internationella kreditväsendets historia och fördjupa sig i de olika sekler som haft både motgångar och framgångar.

1500-talet var en tid som var saktfärdig. Den rika utveckling som senare medeltiden medförde i Italien och våra grannländer hade då plötsligt avstannat.

I samband med 1600-talet kunde vi i vår nation börja se möjligheter, dels med Axel Oxenstierna som utarbetade ett bankprojekt under 1620-talet, med hänsyn till nationens penningnöd och brist på kapital, som hindrade all företagssamhet och dels 36 år senare, 1656 då den holländske köpmannen Johan Palmstruch etablerade Stockholms Banco.

Tragiskt blev sedelutgivningen för stor och banken föll med risk för ett dödsstraff för Johan.

22 månader efter starten kunde banken september 1668 ombildas till Sveriges Riksbank och öppnade den 3 november vilket ger banken det unika, att vara världens äldsta centralbank.

Men i vår region, OresundRegion med den skånska delen så kunde Skånes Enskilda Bank, etablera den första solidariska sedelutgivande banken i Ystad och som blev ett riktmärke för de efterföljande bankerna.

Wallenbergarna kunde 25 år och 3 månader senare etablera Stockholms Enskilda Bank, med bl.a. bankdirektörerna Knut Agathon, Marcus Laurentius och Jacob Oscar, samtliga Wallenbergare.

Göteborgarna med Skandinaviska Banken kom igång ca 8 år senare, 1 april 1864 men var unika eftersom banken baserade utlåningen på inlåningen.

Men så hände något och ett antal personer hoppade av Enskilda, och enligt uppgift så fick personerna nästan hoppa ut från fönstret, då de hade en envishet på att starta Stockholms Handelsbank 1871.

1893 fanns det 45 affärsbanker och 15 år senare var det 84 och på den tiden hade nästan varje större stad en egen bank. Något man får fundera över nu när det gäller att vara aktiv lokalt och arbeta globalt.

Men så kom första världskriget och med de en kris under 1920-talet som reducerade bankantalet till 28 affärsbanker.

Helsingborg, 1932, vid Skandinaviska Banken på Järnvägsgatan 1 var ett av de lokalkontor som sedan 1910 tagit över Skånes Enskilda Banksrörelse och för stadens framgång fanns Henry Duncker, Johan Gorthon och bl.a. John Olsson i lokalstyrelsen.

1951 startade Sveriges Kreditbank.

Stockholms Handelsbanks fokus på att överta en mängd banker blev ett lyckat koncept och framtill 1972 så hade man övertagit ca 50 banker och var nationens största bank.

Frågan är nu ca 40 år senare - har utvecklingen varit till fördel och har det skett något nytt som genererar tillväxtutveckling för kunskapsföretagen genom att dra nytta av de kunskapsbärare som finns i vår nation. Var nyttan avgörande med systemviktiga eller förlorades insikt och kompetens lokalt/regionalt och därmed reducerade tillväxten och jobben?

Kommer kunskapen till nytta eller är risken att affärskoncepten förflyttas?

Vilket ansvar har bankerna att som samhällsbärare värna affärskoncepten?

Går vi tillbaka till 1500-talet så finns där möjligen något om själva ordet bank, men det har då formen av bänk och användes i sammansättningen växelbänk, i den ursprungliga betydelsen av en inrättning som utför penningväxling.

Med återkoppling till Trollhättan och de nu goda nyheterna som framkommit om Kinas betydande intresse så öppnas möjligheten att vår nation då lyckats framgångsrikt med internationella aktörer kunna etablera så goda relationer att våra svenska företag kan erhålla finansiering internationellt. Här skall man verkligen lämna beröm och inse att här finns en lärdom som är betydande med våra förutsättningar som vi har i nationens olika regioner.

Ett framsteg som är värt att fördjupa sig i och därmed ge möjligheter för andra regioners företagsamhet att finna de finansiella- och marknadsetableringsformer som gagnar vår nations medborgares framtid.

Här borde våra banker dra lärdom om hur man kan arbeta professionellt och i god tid värna utveckling och relationer.

Att en internationell aktör ser möjligheter avseende ett av våra kända nationella företag ställer naturligtvis ett betydande antal frågor avseende vår närhistoria och då vi inte haft den möjligheten att andra kan se värden som vi inte själv kan förstå. Det är dags att våga analysera händelseförlopp och inte bara med såpor och fjant försöka övertyga om grundskälen.

Bankkrisen 1990 är ett exempel på en såpa som aldrig analyserats utan ett antal personer har fastställt något som ingen tagit del av, tragiskt men samtidigt något som reducerar inte bara våra tankar och visioner men även att få målen på plats.
http://www.aftonbladet.se/bil/collin/article13234180.ab

Kina visar vägen till nationens värde och därmed fler jobb

2012-03-05T06:51:00.000+01:00

Förändringstiden av banksystemet, på gott och ont

Ivar Hultman har tagit upp några anteckningar om svenska privatbankernas filialnät.

1858 fanns 12 enskilda banker med sammanlagt 38 kontor.

Vid en fördjupning under perioden 1891-1906 så var det en kraftig nybildning, då bankernas antal ökade från 43 till 80 och med en fördubbling av bankkontor till 400.

Därefter slog sedelutgivningsrättens avskaffande igenom och antalet banker reducerades.

De banker som nämndes i slutet på 1800-talet var AB Norrlandsbanken och AB Stockholms Handelsbank med vardera 61 kontor, Sydsvenska Kreditaktiebolaget med 52 kontor, Södra Sverige med 42 kontor, AB Skånska Handelsbanken med 37 kontor och AB Göteborgs Handelsbank med 34 kontor.

Fördjupar man sig vidare så fanns i Stockholms Stad vid denna period 87 bankkontor.

Går man då vidare och tar del av Skånska Dagbladet och deras historiska återblick i Malmö så nämns bl.a. Riksbankens fd. lokalkontor Diskonten på Östergatan som är en kopia av Riksbanken i Berlin, fast i miniatyr.

Efter att jag själv 1980 lämnat kvarteret bankmannen i Eslöv, där SEB hade sitt utvecklingskontor så kom jag till Fellingsbro.

Det var Föreningsbanken, en bank med traditioner. Inför min presentation av banken för landshövding Elvy Olsson om förfrågan av invigning av nya banklokaler så var det naturligt att ta fram lite historia.

Efter första världskriget följde en depressionstid för lantbruket. Nu kom krafter igång för att försöka finna en väg ur svårigheterna och skapa positiva förhållanden. Organisationernas tid var inne. Våren 1933 anordnade ombudsman Levin bildandet av jordbrukskassan i Fellingsbro. Som primus motor ingick rektor Erling Berglund, rektor vid Lantmannaskolan i kommittén.

Interimsstyrelse etablerades med Ordförande Erling Berglund, vice ordförande talmannen Gustaf Sundelin, kamrer Johan Olsson, Ivar Persson och Valfrid Larsson.

Föreningsbanken hade en lyckosam framgång tills man möte bankkrisen 1 februari 1990. Därefter har kraften från regionernas mindre orter reducerats och idag så finns inte dessa sammanhållande grupper för att värna varje lokalorts framgång. En tradition som bröts utan att etablera en ny form som har ett bättre syfte än tidigare, något som borde analyserats för 20 år sedan.

Var i kedjan har man missat mest?

Vad som går att finna är att man sedan i början av 1860-talet hade insyn och kontroll på bankerna. Bankbyrån som utvecklades med bankinspektören skulle se till att man skötte verksamheten exemplariskt. Den förste bankinspektören och byråchefen var Robert Herman Benckert.

Någonstans i den historiska utvecklingen så har något utmynnat i att man antingen helt enkelt p.ga. en ohållbar arbetssituation alternativt att man aldrig haft ett 100%-igt mandat hamnat snett och utan insikt inte insett att då kreditrestriktionerna frigjordes 21 november 1985 fordrades en helt annan ordning.

Alla med allmän bankkompetens kunde enkelt inse i slutet på 1988 att om inte en betydande kapitalinsats placerades i banksektorn så skulle de nya bestämmelserna från 1 februari 1990 tvinga bankerna att reducera sina balansräkningar högst avsevärt och därmed bringa nations företag och medborgare i en besvärande ekonomisk situation.

Den väg som valdes får alla medborgare hoppas innebar att våra politiker hade full inblick i den globala konkurrens som alltmer ökar och där kostnaderna placeras överst på dagordningen.

Men en sak är säker man har aldrig haft intresse av att lära sig av bankhistorien utan man kör helt enkelt en ny variant som stämmer med den internationella såpan.

När nu Kina öppnar porten och stödjer bilklustret Volvo och SAAB så hoppas man verkligen att nationens bankföreträdare vaknar och inser att nu gäller det att värna nationens utveckling genom goda finansiella strategiska allianser av ett land som inom en snar framtid kommer att vara Finansarena nr 1.

Möjligt är det så enkelt att Kineser har lättare att förstå vad långvariga relationer har för värde, något vi borde tagit till oss när man släckte ner en del av bankkontorsnätet utan att ställa frågan, hur kommunicerar vi tillväxtutvecklingen?

Det är dags att kavla upp ärmarna och bjuda in för förutsättningslösa diskussioner om bankens nytta till varje presumtivt företag i deras planering av tillväxt!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13238232.ab

Varför var bank och företagande så självklart för 100 år sedan?

2012-03-05T06:50:00.000+01:00

För mer än 100 år sedan var aktiviteterna naturliga, banker och företagande hand i hand, beroende på regionalt ägande?

Professor Pontus Fahlbeck, Lund skrev i statsvetenskaplig tidskrift 1907 om glädjen med det ekonomiska uppsvinget och jublade över utsikterna om det kommande.

Orosmolnet var de utländska förbindelserna och bekymret att det hjälptes med en räntestegring.

Bekymret var att Sverige var låntagare och frågan ställdes, vad har det lärt oss avseende kapitalbildningen i vårt eget land?

Vidare sätter professor Pontus Fahlbeck fokus på att en alldeles för stor del av landets rörliga förmögenhet placeras i husbyggnader i städerna. Denna placering är fördelaktig för den enskilde kapitalisten än den kan vara för landets ekonomi .

Vidare så övergår artikeln på att man tror blott man kan tillverka varan så är saken klar. Hur man skall få köpare ägnar man ej en halv tanke.

Denna oriktiga kapitalplacering är ett slöseri, som i ett land med ej snabbare kapitalbindning än den svenska måste leda till brist på rörligt kapital och föranleda bankerna av detta kapital, att vända sig till utlandet för att genom lån avhjälpa densamma.

En återblick 10 år till 1897 och med Filosofie doktor K Key-Åbergs redovisning så var Malmöhus län Sveriges tätast befolkade och industriellt hänseende främsta län. Då fanns 1.017 industrirörelser med 26.118 arbetare med sammanlagt produktionsvärde på ca 140 Mkr vilket var 1/7 av hela nationens produktionsvärde.

I Malmö bl.a metallindustrin var den största för hela länet, Kockums Mekaniska Verkstad som startades 1841 av tobaksfabrikören F.H. Kockum och ägs numera av ett aktiebolag. Verkstaden är förenad med skeppsvarv, tillverkning av järnvägsvagnar, maskiner för sockertillverkning, värmeapparater samt ångfartyg och det var i medeltal 962 anställda med ett produktionsvärde på 2,2 Mkr.

På tal om Kockums tobaksfabrik så grundades den 1726 av en holländsk köpman, Frans Suell (1689-1748)och som utvecklades vidare av hans son Niclas Suell (1720-1760) men efter Frans Suells bortgång 1817 så övertogs affärerna av svärsonen Lorentz Kockum och från 1825 av Frans Henrik Kockum(9 juni 1744-15/11 1817).

Vid en djupdykning i Kristianstad finner man K Enghoff, om att den först omtalade Filialbanken juni 1853 fortsatte sin verksamhet till 1872 då den övertogs av Skånes Enskilda Bank, som redan tidigare år 1863 etablerat ett kontor i staden.

Men man hade fokus inställt på en egen bank och Christianstads Enskilda Bank och etablerades 1864 med huvudkontor framtill 1868 då det flyttades till Helsingborg och namnändrades till Bank AB Södra Sverige.

Vid en återblick 1884 så var Kristianstads Enskilda Bank placerat i Stadshuset på Tivoligatan och hade öppet mellan 10-13 på vardagar. Banken hade 12 avdelningskontor, inom Kristianstads, Blekinge, Malmöhus och Kronobergs län.

Att minnas är även Malmö Yllefabrik som blev anlagd som en schoddyfabrik under 1857-1863 av den finske undersåten E.J.Längsman och där anläggningen därefter inköptes av F.H Kockum och Edw.Engström vilka sålde den 1866 till greve Sten Lewenhaupt som grundade Malmö Yllefabriks AB.

Vid en redogörelse 1907 så var Malmö Yllefabriks AB den största fabriken i hela Norden, med 653 vävstolar och 28.430 spindlar i verksamheten med 1.526 anställda där 965 var kvinnor.

1901 Sjöfart och Handel

Av den totala handelsflottan så hade 20 procent sin hemort i Malmöhus län. Det var 369 fartyg på sammanlagt 122.003 ton varav 287 var segelfartyg med 52.812 ton och 82 ångbåtar med 69.191 ton.

Helsingborg hade en speciell plats, eftersom där fanns 106 av dessa fartyg. I fråga om sjöfart med utlandet står Malmö främst av alla städer.

Under år 1900 delades Öresundstrafiken mellan svensk och dansk flagga med 8 ångfartyg.

1905 så bildas Malmö Aktiebolaget Malmö Folkbank och öppnade under året 2 avdelningskontor, Markaryd och Svedala.

Gör man då jämförelser med bankkrisen som påbörjades 1990 så är frågan har man glömt företagandet. Då var fokus enbart fastighetskrisen men med dagens värden så känns den beskrivningen mer än främmande.

Vad är det som gör att företagsmarknaden söker arbetskraft men där nu signalerna är att det går inte att finna rätt kvalifikationer?

Vad har hänt med kommunikationen, har fokus varit ensidigt, följer man inte bolagens tillväxtutveckling och agerar för anpassning eller är fokus enbart räntan?

Varför var det tidigare så självklart med bank och företagsutveckling?

Var det enbart för att de regionala självständiga bankerna såg nyttan med att kommunicera med regionala företrädare och där bankens personal satt regionen överst på dagordningen?

Frågan som måste ställas, förstår Regeringen den långsiktiga förändring som nationen är på väg avseende den finansiella arenan och inser man om förslagsvis nationens 10 största banker inom en 20-årsperiod är Kinesiska att det är väl så viktigt att en statlig bank dels nationellt med förslagsvis ett 60%-igt ägande och med därtill hörande ett 20 tal regionala banker med samma fördelning 60%-igt ägande har en ambition att säkerställa den regionala finansieringen.

När man nu reducerar ägandet i Nordea så har man missat troligtvis den väl så viktiga analysen, vad hände, vad är det för nytta, vilken lärdom, vilken väg skall väljas, vad händer internationellt och var är tillväxtmöjligheterna?

Ingen ställer frågorna men samtidigt konstaterar man att de sökande på arbetsmarknaden inte passar företagsmarknaden, är det enbart underlåtenhetssynder eller ser man inte sambanden?

Naturligtvis går inte klockan att vridas tillbaka, men ansvaret bör finnas att vilja, vilja se att alla är i arbete som vill arbeta och att spekulationsekonomin inte ger någon större lärdom än att skattebetalarna blir fattigare.

Att kunna be om ursäkt är något våra svenska bankledare borde lärt sig sedan bankkrisen 1990

2012-03-05T06:49:00.000+01:00

Ett steg från väst till öst för att värna arbets- och företagsmarknaden är ett steg i rätt riktning kan därutöver Kinesiska banker etablera sina säten i söder med förhoppning Malmö så finns goda förutsättningar för en tillväxt flera generationer framåt.

Styrelseordförande Victor Mullers ursäkt till SAAB-anställda är både stort och lärorikt och dessutom visar betydande ansvarsfullhet genom att söka partners i Kina.

Det avklarade extra ordinära val i Väst har tillsammans med kapitalbehovet för SAAB.s tillväxtmarknad i bl.a. Österled att idag med fördel göra en återblick i den finansiella historien både vad avser för ca 88 år sedan då Göteborgs Bank firade 75-årsjubileum och då skrev bl.a.bankhistoriker Sven Brisman

Utdrag, Sven Brisman och Göteborgs Bank, perioden 1848-1923, 75-års jubileum

Det är egendomligt att tänka sig, att det vid Göteborgs Banks tillkomst ej fanns en enda affärsbank i det stora flertalet av Europas länder.

I England fanns redan då ett gammalt och väl inarbetet bankväsen, men för övrigt förekom endast enstaka och obetydliga exemplar med en mycket kortvarig tillvaro bakom sig.

I stort sett har Europas bankväsen byggts upp efter år 1848. När Göteborgs Bank kom till, fann den före sig en syskonkrets på sju stycken banker, av vilka den äldsta, Skånes Enskilda Bank, var 17 år gammal , medan den yngsta Mälarprovinsernas Bank, endast var 4 månader.

Näst Storbritannien var Sverige vid denna tid främsta landet i Europa i fråga om bankväsendets utveckling.

Egentligen är det mest otur att Sveriges ställning som föregångsland inte är ännu mer markerat.

På 1830-talet, då de första av våra nuvarande banker tillkom, fanns ju enstaka sådana även i ett par av de kontinentala länderna.

Men i Sverige går affärsbankernas historia ännu längre tillbaka.

De första av dessa uppstod hos oss redan vid 1800-talets första början, vid en tid då man inte någonstans utanför de anglosachsiska ländernas gränser hade ens den avlägsnaste tanke på motsvarande institutioner.

Dessa banker, de så kallade diskonterna, var till antalet tre, Göteborgs, Malmö och Göta Kanals.

Genom diskonterna hade idén om en privat bankverksamhet fått fast fot i Sverige.

Först med 1830-talets ingång påbörjades grundläggningen av vårt nuvarande bankväsen, men då stod Sverige ej längre ensamt om ett sådant arbete.

I England ägde under detta årtionden en viktig omläggnings- och nygrundningsprocess rum, och även i enstaka andra länder, egentligen Belgien, Schweiz och Frankrike började banker uppstå.

I Sverige skapades emellertid flera och framför allt mera stabila banker än i dessa länder.

Skånes Enskilda Bank började sin verksamhet 1831, Värmlands Enskilda Bank, 1833, perioden 1836-1837 var de 4 till antalet, Kopparberg, Östergötland, Smålands och Örebro.

De stora reformernas tid, 1858-1873

Efter 1857 års kris följde i det svenska bankväsendet historia synnerligen märklig tid och perioden 1874-1895 var den långsamma utvecklingens tid, följt av perioden 1896-1922, utvecklingen av interlokal storbank samt slutligen sista åren som enskild bank 1896-1903.

Sedelutgivningens upphörande
Den gamla segslitna striden om de enskilda bankernas sedelutgivning hade slutgiltigt avgjorts till förmån för riksbankens sedelmonopol genom 1897 års riksbankslag med oktrojernas utgång vid 1903 års slut upphörde även för de enskilda bankerna rätten att vidare utgiva sedlar.

Den nästa händelsen av större vikt var när Skånes Enskilda Bank i mars 1904 beslöt att övertyga den ansedda och väl inarbetade Göteborgs Köpmansbank.

Övertron på sedlarnas magiska kraft levde kvar med en styrka, som eftervärlden har svårt att förklara. Det var, som Skånebankens chef dr Herslow yttrade vid ett tillfälle, till vilket vi snart återkomma, en allmän uppfattning om finansvärlden, att de mindre enskilda bankernas verksamhets förmåga skulle efter sedelutgivningsrättens upphörande bli i avsevärd mån förringad, och att de därför skulle finna det fördelaktigt att sammansluta sig till större enheter.

Betecknande är, att man allmänt tog för givet, att sedelutgivningsrättens upphörande skulle leda till nedläggande av filialer.

Genom den år 1910 genomförda föreningen av Skånes Enskilda Bank med Skandinaviska Kredit AB lyftes hela rörelsen upp på ett högre plan.

Efter skapandet av denna jättebank, åstadkom man genom sammanslutningen mellan våra båda största banker, var det tydligt, att det förestod omvälvningar av större dimensioner än man förut varit van vid.

Bankkontorens antal växte under åren 1915-1918, från 659 bankkontor till 1.319, på 4 år anlades sålunda lika många som under det svenska bankväsendets hela föregående mer än åttiåriga levnad.

Slut på utdrag

I Götabankens Fasetten går att läsa;

Vid riksdagarna under 1820-, 1830 oh 1840 talen hörde det nästan till regeln att privatbanksfrågan diskuterades ingående och mångahanda lagförslag lades fram. Men Göteborg var först bland storstäderna att få sin första privatbank.

Förslaget om Göteborgs Bank hade redan på sensommaren 1834 börjat diskuteras och då med den handlingskraftig initiativtagare, handlande- och industrimannen G F Henning. Men sakta växte det fram och i samma kretsar som diskuterade projektet 1834 och 1837 hade man nu med sig en av landets främsta affärsjurister, dåvarande rådmannen och sedermera borgmästaren m.m Albert Wilhelm Björck.

Första sammanträdet hölls 24 november 1846, af Götheborgs Privat-Bank och till kommitté utsågs enligt protokollet Herr Postdirektören och riddaren A Gjers, Herr ordföranden, Rådmannen A W Björck, samt Herrar Grosshandlare R Dickson Snr, C F Kjellberg, E Magnus, I Leman och W Barkow.

Dessa herrar betraktas som bankens stiftare. Listan över delägarna i den nya banken synes uppta så gott som alla stadens ledande män vid den tiden. Detta visar att det var ett allmänt önskemål att äntligen få en ortens egen bank.

Slut på utdrag

Alla initiativ som man tar för svensk arbets- och företagsmarknad är bara positiva och värda att gratulera. Naturligtvis är det tragiskt att förra bankkrisen skövlade 60.000 företag och satt 400.000 som arbetslediga p.ga. likviditets och kapitaltäckningsproblem i bankerna. Men oavsett att någon analys i stödjande syfte för målinriktad och tillväxtorienterad företagsamhet för våra regionala tillväxtföretag ännu inte är utförd så är naturligtvis Kina en betydande finansiell aktör i en sådan omvandling.

Dialogerna börjar, debatterna är nu i full gång och förr eller senare koordineras kraften till att skapa förutsättningar. Göteborg som alltid varit en spjutspets inom bankvärlden visar nu med klar tydlighet att bilklustret behöver både större global marknadsavsättning och rimligare finansiering.

Malmö med strategisk placering, både avseende hamnar Malmö/Köpenhamn men även Kastrup har alla förutsättningar att dels värna regionen, Öresundsregionen, men dels även att bygga vidare på den finansiella arenan som var naturlig i samband med övergången från lantbruksepoken- till industriepoken. Nu behövs tre gånger fler banker för att klara övergången och i samband med Basel III anspassningen så är det fördel om Kinesiska banker etablerar sig för att värna de närmsta 100 åren.

Låt oss använda våra kära regionmedborgares, danskarnas talesätt, det gäller att gå i för stora skor redan från början.

1923 sedan tystnade debatten om tillväxt

2012-03-05T06:48:00.000+01:00

Bankinnovationer att tas på allvar – Kina visar vägen, bankdörrar öppnas och jobben säkras och ökas!

Trollhättan visar vägen för Sveriges regioner.

I över 20 år har man glömt bort den finansiella kris som drabbade nationen med fokus på västra Sverige, med bl.a Gotabanken, Första Sparbanken, Sparbanken Väst och Nordbanken och där man placerat ett delproblem i norr Nordbanken/fd. Sundsvallsbanken och ett i söder Tomelilla Sparbank.

Alla med inblick känner frustration över det begränsade ansvar som kan finnas för att finna en väg som bär och bär långsiktigt. Debatten kom av sig och locket är pålagt, till nackdel för företagandet och arbetsmarknaden.

Med återblick på anpassningen den 1 februari 1990 avseende nya kapitaltäckningsvillkor så är det avgörande att nu inför Basel III och diskussioner om att införa Euron på dagordningen att man etablerar ett nationellt system som står emot utomnationella händelser som beror på spekulationsekonomin.

Kina som välvilligt öppnar upp dörren för ett av nationens största kluster, bilklustret bör nu tas upp som vägledande och inrymma diskussioner som har en återblick från 1656 och till nu.

Möjligt är en ny väg för vår nation när man skall börja en eventuell EURO-anpassning att man samtidigt öppnar upp för bankerna till fri sedelutgivning. Här gäller det att inse och förstå de fasta värden som möjligt inte skall över en natt konverteras till en ny valuta utan valmöjligheter borde erbjudas. Vem vet inom 20 år kanske den Kinesiska valutan Yuan står för 50% av vår samlade ekonomi.

Skall man då trassla med växlingar eller skall man ha problem med värderingar avseende historiska svenska värden omvandlat till Euro för att presenteras i Yuan. Hur når man bäst utan att krångla till kreditanalyserna och säkerställa en långsiktighet som inte alldeles för mycket fladdrar när andra EU-länder får budget- och likviditetsproblem.

Anpassningen till nya kapitaltäckningsvillkor 1 februari 1990 kostade ca 400.000 arbetstillfällen och 60.000 företag och med en årlig nota som ingen ansvarig vill presentera, det misstaget går inte att göra om om vi menar allvar med att klara konkurrensen och jobben.

Likadant är det med ett scenario om att den Kinesiska marknaden får ett positivt fokus på vår nation, dess företag och ser fördelar att etablera någon form av nationell eller nordisk börs med ett betydande antal banker i nationen så bör man samtidigt fundera över att den kinesiska valutan får rätt plats i sammanhanget.

Gör vi en återblick i devalveringarna och den framkallade bankkrisen 1990 så finns där mycket att önska avseende kundernas köp av valutalån istället för SEK-lån.

När jag lämnade bankvärlden juni 1989 insåg jag att ambitionen till kapitaltillförsel var noll och att även företag med ringa belåning skulle drabbas, ett av dessa hade fastigheter som var belånade till 800:- per kvadratmeter och där man idag belånar samma fastigheter för över 35.000 per kvadratmeter och då är det svårt att bli övertygad om att vi hade en fastighetskris.

I en djupdykning för att söka de som försökt ta upp diskussionerna från 1830-talet och framåt, så går det att finna, efter perioden 1830-1904, före torsdagen den 24 oktober 1929 börskraschen, ca 9 år före Ivar Kreuger-såpan och 67 år före banksåpan 1990 att Nationalekonomiska Föreningen i Stockholm vid sitt sammanträde den 20 mars 1923.

Ämnet var staten och bankväsendet och inledningsföredrag hölls av professor Sven Brissman samt anförande av bankdirektör H S Tamm, Handelskommissionen ,byråchef Carl Kuylenstierna och professor Knut Wicksell.

Utdrag;

Sven Brissman koncentrerade föredraget på framställningen av de statsåtgärder, som stå i samband med bildandet av Kreditkassan av år 1922 och dess verksamhet och poängterade de nu föreslagna åtgärderna beträffande Lantmännens Bank.

Jag står här endast i egenskap av de en intresserad och efter vad jag tror tämligen opartisk iakttagare, men även en sådan syn på saken kan ha ett visst värde. Jag är livligt medveten om att jag kan komma att göra en del misstag, men skulden ligger i så fall i de officiella upplysningarnas stora knapphändighet.

Därefter fortsätter Sven Brissman med föredraget och går igenom i detalj sin syn på den rekonstruktion som förevarit och efter troligtvis en timme fram så påbörjas avslutningen;

Jag vill då först framhålla, att alla medge, att den nuvarande situationen är av en alldeles enastående karaktär. Vi har varit utsatta för prisrevolutioner, som äro utan motstycke i vår ekonomiska historia, och vad som inträffat på bankväsendets område är i främsta rummet en följd härav, Skulle något dylikt upprepas i nästa kris, då skulle det ovan anförda resonemanget väga synnerligen tungt. Men det förefaller att vara mindre välbetänkt att handla enbart på grund av erfarenheter av ett alldeles enastående slag.

För den intresserade som söker fördjupad information om bankhistoria så förutom en analys av ovanstående föredrag i sin helhet så rekommenderar jag att ta del av , artikeln , några problem ur affärsbankerna utvecklingshistoria, av A Montgomery i Ekonomisk Tidskrift, 1927.

Nu handlar det om att kunna se tre generationer framåt och lägga kvartalsrapporterna till sidan och inse att en ny finansiell arena är under stark omvandling och då gäller det att vara transparent, professionell, öppen och förstå vad etiken har för betydelse långsiktigt.

Naturligtvis med en återblick till Ivar Kreuger-såpan och dess begränsade information så skall man inte lägga alldeles för stor tyngd på de senaste 20 årens ledarskap eftersom man hållit sig kvar vid samma kurs att begränsa debatten.

Men med Västra nationens kraft på att söka regionala möjligheter i Kina så öppnas möjligheter för alla att värna regionens tillväxt och då är Malmö en god placering att än en gång i historien återbörda till nationens finansiella arena, en stad om ingår i en region med två länder, kan det bli bättre?

Vår bankhistoria sätter fokus på kunskapsepoken

2012-03-05T06:47:00.000+01:00

Malmös historia, nutid och framtid kan inte bli bättre än för en nyetablering av en finansiell arena som bygger på över 200 års samlad kunskap om hur man lyckas genom att aldrig ge upp och låta våra historiska lokala och regionala hjältar visa vägen!

Analys och förberedelse är avgörande för att vara väl förberedd i den globaliserade aktiva konkurrens som råder och då det är avgörande att söka strategiska partners.

Någon gång i samband eller nära världsutställningen i Malmö 1914 så kan man finna Carl Herslows redogörelse om bankväsendet.

För den som har tid och ork kan man först om man så vill ta del av handlingar i undersökningsmålet om Malmö Discont-Werk, tryckt hos A Gadelius 1817 för att få en djupare förståelse till den omfattande förändring som var påtalad för att bygga Malmö med fokus på positiv förändring inom bl.a. den finansiella sektorn och dess betydelse för Malmös intåg i industriepoken.

Eller kan man enkelt finna i Malmös historia om den tidens ekonomiska trassel och socialt elände som blev en efterföljare till Malmödiskontos konkurs under lång tid.

Under denna perioden 1817 och framåt var även Frans Suell en medborgare som lämnade jordelivet och som stått som garant för företagsamheten, tillväxten genom sin betydande förmögenhet.

Frans Suell kan inte nog hedras för sin insats för bildande av skolor, där gamla och unga kvinnor och barn hade sysselsättning eller som man uttryckte det att var och en efter sin arbetsförmåga skulle tjäna sitt livsuppehälle.

Dagens debatt om åldern som ett problem på arbetsmarknaden känns onekligen fattigt och visar en betydande brist på förståelse om hur en stad eller nation byggs.

Utdrag från Bankväsendet av Carl Herslow;
Det tidsskede av 70-80 år , en kort tid i en nations liv vilket vi nu närmast ha bakom oss, har säkerligen åstadkommit en starkare omgestaltning av alla ekonomiska och sociala förhållanden än någon annan period av motsvarande längd i kulturfolkens historia.

Den mäktiga utveckling, för vilken vetenskapen visat vägen och som industrin energiskt fullföljt, varunder den på alla områden tagit förut okända eller föga kända naturkrafter i mänsklighetens tjänst, har i alla civiliserade länder och inte minst i vårt eget land nästan till oigenkännlighet omdanat den yttre miljön vi röra oss i, gjort vårt liv oändligt mycket lättare, rikare, bekvämare än förr.

Man har ofta framhållit denna omskapning på övriga ekonomiska områden, inom åkerbruket, industrin, kommunikationsväsendet o.s.v., visat oss hur stad och lansbygd nu lever ett tryggare, från hårda umbäranden mera befriat liv än en människoålder tillbaka.

Att anspråken därigenom inte blivit tillfredsställda, klagomålen inte tystnat, utan blivit mera högljudda, är en annan sak, som beror på hela vårt släktes skarplynne och utgör på en gång dess plåga och den drivande kraften i dess framåtskridande.

Men på inget område är förändringen större än på det finansiella.

Första tredjedelen av 1800-talet företer en bild av finansiell hjälplöshet, som endast överträffats under Karl XII:s sista regeringsår och de Görtzska mynttecknens bedrövliga dagar och ytterligare brist på penningar liksom på kredit och i följd därav tynande och kraftlöst näringsliv.

Experimentet med de på en samverkan mellan riksbanken och enskilda delägare fotade Diskontoverken hade misslyckats och Malmö Diskont som inrättades 1803 hade stupat 1817 och de övriga instituten av samma art ramlat i tur och ordning efteråt.

Riksbanken skulle därför ensam förse landet med omsättningsmedel och lämna handel och näringar nödigt förlag. Men själv kraftlös och så bedrövligt klent fonderad, att den till och med blivit en gång förmodligen stämd för bristande fullgörande av skyldighet att inlösa sina sedlar och i följd därav måste stänga sin lucka, var den för sin omfattande uppgift ytterligt otillräcklig.

Svårast kändes detta ute i de från huvudstaden längst avlägsna bygderna, en naturlig följde av tidens eländiga kommunikationsförhållanden och man kan tryggt påstå att Skåne, Sveriges numera rikaste provins, då var dess fattigaste, åtminstone i fråga om kontanter mest utblottade landsända.
　
Äntligen vid 1823 års riksdag, beslöt man så då för att att värna företagsamheten och inrymma möjlighet att fylla i, där Riksbanken tröt och frigav statsinstitutets monopoliserade bankverksamhet.

Försedda med sedelutgivningsrätt varigenom de knappa omsättningsmedlen kunde ökas skulle även nu privatbolag under lagstadgade garantier få driva bankrörelse.

Riksdagsbeslutet promulgerades genom den kungliga kungörelsen av den 14 januari 1824.

Härmed var det svenska privatbanksystemet i princip grundat, vilken mäktig hävstång det blev för att lyfta landet ur dess betryck, öppna dess rikedomskällor och höja välstånd, behöver inte här framhävas.

Genast vågade sig dock företagsamheten sig inte fram. Själva myntväsendets vacklande ställning, som ännu pågick under flera år och som gjorde att ingen med säkerhet visste vad han ägde eller huruvida det kapital, han ena året insatte i bank eller hos enskild man, nästa år då han i riksbankssedlar fick det återbetalt, möjligen högst betydligt sjunkit i värde och en ovisshet som hindrade en enskild bank att beräkna vad den kassa i riksbankssedlar den låg inne med kunde bli värd, då det gällde att i verkligt mynt likvidera skulder till utlandet så gjorde grundvalen för en bankinrättning alltför osäker.

Först genom lagen av den 1 mars 1830, som fastslog riksbankens skyldighet att ovillkorligen med silver inlösa sina sedlar och förberedde möjligheten för den att uppfylla denna skyldighet ( den s.k. realisationen) vanns laga grund för ett stadgat myntväsen och gavs ett tryggat värde åt det myntrepresentativ, riksbankssedeln, som enligt grundlagen skulle som laga betalningsmedel i riket anses och även i praktiken blev och förblev landets egentliga omsättningsmedel.

Malmö låg under 1800-talets första decennier i fullständig ekonomisk vanmakt. Men i Ystad hade genom gynnsamma konjunkturer, so i sitt sammanhang med det allmänna europeiska krigstillståndet och det Napoleonska kontinentalsystemet, betydlig enskild förmögenhet redan tidigare samlats och där var det nu som trenne köpmän; Jöns Peter Hamberg, Gustav Berghman och Gustav Hagerman grundlade Skånska Privatbanken och som den 1 april 1857 ändrade namn till Skånes Enskilda Bank.

1857 års ryktbara kris, som hastigt utbredde sig över hela den civiliserade världen och störtade ett flertal banker i Amerika och Europa, nådde som bekant i en ganska hotande form även vårt land och kunde naturligtvis inte lämna Skånebanken utan väldiga påkänningar, där den låg gentemot kontinenten som en utpost för övriga svenska privatbanker och dagligen mottog från Tyskland och Danmark över Köpenhamn inströmmande massor av svenska privatbanksedlar, vilka i dessa länder hunnit vinna kurs, men nu förlorat förtroendet.

Det var Skånebanken fick på sig förpliktelsen att i första hand upprätthålla hela det svenska privatbankssystemets kredit inför utlandet. Den förpliktelsen blev inte lättare därigenom att provinsens högsta ämbetsmyndighet i förskräckelsen tappade huvudet.

Lyckligtvis hade bankens styresmän sina i behåll, och genom deras snabba och kraftiga åtgärder och därigenom att vårt land den gången hade förmånen att äga en finansminister som verkligen var en finansman, avvärjdes en katastrof, som kunde blivit en riskolycka för hela Sverige.

I vår tid, då varje liten stad, ja nästan varje köping har ett par tre bankkontor inom sin hank och stör, förefaller en sådan brist på företagsamhet inom bankväsendet haft otrolig och skulle en sådan knapphet i tillgång på penningar och kredit kännas fullkomligt outhärdlig.
Malmö nu med 20.000 talet invånare hade en sparbank i staden, en av de äldsta i riket, inrättad redan 1824, men den hade emellertid ännu vid 1850-talets slut blott hunnit upp till ett samlat kapital av några hundra tusen kronor. Men efter att Skånes Enskilda bank fått förnyad oktroj 1857 upprättades ett litet kontor på två personer.

Men då äntligen kunde stadens fäder dessa bankresurser föga motsvarande stadens ställning och behov, och övervinnande den fasa för bankrörelse, som här synes levat kvar från Malmödiskontens förskräckliga fall, inrättade sin egen privatbank, Malmö Enskilda Bank.
　
Men nu slog Skånes Enskilda Bank sitt, stora slag. Efter omsorgsfulla underhandlingar gjorde banken avtal att i sig upptaga Malmö Enskilda Bank, samt filialbankerna i Lund, Helsingborg, Karlshamn och Kristianstad och för att rusta sig för denna starkt vidgade verksamhet och med nödigt kapital förse de avdelningskontor som i följd härav behövde upprättas.

Härmed hade Skånes Enskilda Bank blivit näst efter Riksbanken landets största penninginstitut liksom den var dess äldsta privatbank.

Med sina filialer i Skånes alla städer samt Karlshamn, Sölvesborg och Växjö bildade den det ådernät, genom vilket affärslivet i denna nu blomstrade landsdel pulserade och penningen, detta livs omsättnings- och näringsblod tillströmmade provinsens alla delar.

Men under tiden hade denna ström ändrat riktning och centrum.

Malmö hade, särskilt under 1860- och 70-talet, skjutit långt framom Skånes övriga städer, dess invånarantal hade, från det år banken stiftades, femdubblats, dess industri och handel hade ökats i ännu starkare progression och bankens förut omnämnda lilla Malmöfilial hade utvidgat sig till ett för den tiden storartat bankkontor, som i sig upptagit Malmö privatbanks hela kundkrets och år från år såg sin verksamhet oavbrutet växa.

Tyngdpunkten i provinsens affärsrörelse hade förflyttats från Ystad till Malmö och nu följde bankens nominella centrum samma förflyttning.

Fr.o.m 1876 förlägga Skånebankens huvudkontor till Malmö.

Nu gick dess utveckling i ännu raskare tempo. Härtill bidrog särskilt tvenne viktiga åtgärder som styrelsen föreslog. Skånes affärsförbindelse med rikets huvudstad var under första hälften av 1800-talet rätt obetydlig, och ännu ett par årtionden längre hade Skånebanken större transaktioner och intimare förbindelser med Köpenhamn än med Stockholm.

1878 upprättade Skånebanken ett stort avdelningskontor i Stockholm. År 1904 upptog så banken i sig Göteborgs Köpmansbank och fick därmed filial även i Göteborg.

Och härmed är vi tillbaka vid vår utgångspunkt och våga tro oss ha bekräftat vårt gjorda uttalande, det är högst märklig utveckling på bankväsendets område som Malmö genomgått under en tid som ej ens överstiger mången enskild mellan sina båda ändpunkter. Vid den ena en stad utan annan finansiell hjälpkälla för sin affärsrörelse än ett litet diskontkontor jämte en liten obetydlig sparbank, vardera disponerade ungefär 200.000 riksdaler, vid den andra samma stad utrustad med ett stort riksbankskontor och med 5 inom densamma arbetande enskilda banker, som besitta eget kapital av över 200 miljoner kronor som tillsammans med sparbankerna, disponera ett kapital på över 750 miljoner kronor.

Den omvandlingsprocess som vår stad sålunda genomgått, har med visshet varit grundligare än på de flesta andra platser.

Slut på utdrag
　
Under förmiddagen har pressen intensivt följt det spruckna avtalet mellan SAAB och Hawtai och det sätter onekligen fokus på betydelsen att man säkerställer morgonens kapitalbehov genom att vara förutseende.

Den senaste finanskris som vi genomgått i världen och som löpande ger sig till känna sätter fokus på betydelsen att verka med finansiella strategiska partners som har fokus på att värna tillväxten och jobben.

Malmö och Skåne med sin unika finansiella historia och skuldra mot skuldra mot Köpenhamn har alla möjligheter för att skapa en ny finansiell arena som gagnar hela regionen.
Men naturligtvis då som nu kräver det arbete, arbete och åter arbete för att förstå, sätta sig in i varandra kulturer och finna varandras strategiska fördelar.

Skåne lyfte Sverige från lantbruksepoken till industriepoken genom att vara framsynta och innovativa vilket fick genomslag i samtliga nationens regioner.

Malmö har precis rivit SAAB-fabriken och då bör man söka finna dess efterföljare, ett förslag är att medverka till att de kinesiska bankerna etablerar sina säten i Malmö är en god start för de närmsta 100 åren.

Malmö en ny tid med nya möjligheter, internationella bankers etablering nästa steg

2012-03-05T06:46:00.000+01:00

Återblick Malmö-Skåne ca 200 år, grunden är lagd för en ny finansiell arena

Initiativtagarna till Skånes Enskilda Bank kunde ta del av den förändringstid som påbörjades redan i början 1803 då Kungl. Maj:ts stadga den 15 februari med reglemente öppnade Malmö diskontverk som stadens första bank och efterföljdes 1½ månad senare med förordningen angående enskiftets införande i Skåne.

Kommersråden som inrättade och bildade Skånes Enskilda Bank var Jöns(Jeuns) Peter Hemberg, Gustaf Berghman samt Gustaf Hagerman

Bankens historiska handlingar avseende de första tio åren är dessvärre ej bevarade.

Men av de personer och noteringar som förts så var det enligt professor Emil Sommarin, prästmannen, hovpredikanten, sedermera prosten och kyrkoherden G. H. Aulin i Ystad, som var den egentlige upphovsmannen till Skånes Enskilda Bank och därmed även till hela vårt nuvarande bankväsen.

Uti en handskrift, som förvaras bunden i bankens arkiv i Malmö, har bankhistoriker Sven Brisman anträffat påståendet, att Aulin varit den egentlige upphovsmannen till banken, liksom han var dess organisatör och förste kontorschef.

Denne var, enligt vad som bar berättas, "en beläst och mångsidig man, med beläsenhet i förening med andra talenter" och han hade "såsom mycket språkkunnig genom utländska tidningar och tidskrifter skaffat sig inblick i Skottlands och andra länders privatbanksväsende".

Aulin vände sig med sin plan till sina umgängesvänner kommerseråden Jeuns Peter Hemberg och Gustaf Berghman samt handlanden Gustaf Hagerman.

Skånes Enskilda Bank under de första 18 åren tog man inte emot någon form av inlåning möjligen beroende på de stora köpmanshusen som fanns etablerade i Ystad.

Framtill 1848 under samma period som man inte mottagit någon inlåning hade det etablerats ytterligare sju affärsbanker, Wermlands Enskilda Bank, Stora Kopparbergs Läns och Bergslagens Enskilda Bank, Smålands Enskilda Bank, Örebro Privatbank, Östergötlands Enskilda Bank, Mälarprovinsernas Enskildas Bank och Göteborgs Bank.

Samtliga banker arbetade med ett lågt inbetalt kapital från ägarna och kunde därmed redovisa betydande vinster i förhållande till detta.

Strukturomvandlingen som sedan präglades vår nation med förbättrade kommunikationer inom alla områden gav en extra fördel till uppbyggnaden av ett betydande utvidgat affärsbanksnät.

Marknaden blev mer likvid och tempot ökade med stöd till en marknadsmässig kreditgivning.

I början av 1850-talet ansökte bl.a. Kristianstad och Lund om att få starta bank.

C.O. Palmstierna som då var vår finansminister tillstyrkte totalt enbart två ansökningar och därmed fick inte Kristianstad och Lund starta eftersom då hade redan Skånes Enskilda Bank kontor i Ystad och Malmö och som finansminister såg han det tillräckligt för detta landskap.

Finansministern C.O Palmstierna var totalt emot en bank i Lund av att det var en universitetsstad och det var betänkligt eftersom man säkert skulle belåna reverser med namnsäkerhet.

1856 efterträddes Palmstierna av Gripenstedt som var anhängare av den fria konkurrensen och hade ambitionen att öppna upp betydande möjligheter för banketableringar.

Som en följd av detta fanns det 1863 trettiofyra affärsbanker i vår nation. På tolv år hade antalet affärsbanker fyrdubblats.

Med fokus då på ambitioner om internationalisering så redan under 1860-talet så förenklades procedurerna och bankerna började ägna sig åt valutaaffärer.

Köpmännen kunde nu vända sig direkt till Skånes Enskilda Bank som var en av de första svenska bankerna med sina utländska trattor för att få dessa diskonterade.

1864 så annonserade man i tidningarna om att man köpt upp Hamburgsväxlar.

Med 200 års återblick och med den globala konkurrensen som ökar påtagligt så vilar det så klart en kraft för att övervinna och finna de bästa finansiella lösningar för varje orts tillväxtmöjligheter.

Det bådar gott att nu efter att SAAB under flera decennier varit inklämt helt plötsligt med internationella aktörer som ser företagets värde och samtidigt få världens finansiella blickar att se vår nations övriga dolda företagsvärden.

Kanske om 20 år är de 10 största bankerna i vår nation Kinesiska och har sina Europakontor placerade, förslagsvis i Malmö.

Att lära av historien är ett bevis på ansvarstagande

2012-03-05T06:45:00.000+01:00

Att lära av historien från den första enskilda banken, Skånes Enskilda Bank

Bankhistorians nya epok kom 1824 där de nya bankerna skulle efterträda diskonterna.

Det var samma innehåll med insättningar och växlar.

1824 års kungörelse var enkel avseende målbeskrivningen, man skulle förena kapitalägandet och kapitalbehovets intresse.

Man arbetade efter ansvarsmodellen en för alla och alla för en.

Skånes Enskilda Banks modell byggde på kommanditbolag och därmed kunde man kringgå bestämmelsen om bolagsmännens solidariska ansvar och enbart ha fokus på de tre initiativtagarnas ansvar.

Utdrag från Brismans riksdagsdebatt 1840/41 då en av talarna uttryckte sin åsikt att privatbanker inte borde kunna påräkna statligt stöd.

”Privatbanker är nyttiga under förutsättning att man stiftar dem enligt sunda principer och aldrig inrymmer den tanken att understödja den bank eller de banker, som försatt sig i obestånd. Ty om man en enda gång understödjer en sådan bank, som kommit på obestånd, så har man utkastat ett för till hela privatbanksidéns utrotande för flera decennier, möjligt för ett helt sekel, ty i den fullkomliga vissheten en bank har, att den aldrig kan vänta sig någon hjälp, något handtag i händelse av obestånd, just däri ligger säkerheten, att en bank ej går överända. Om staten följer den grundsats, att en enda gång komma till hjälp och inte har mod att låta den stupa, som stupa bör, så gör staten ett stort misstag i finansiellt hänseende och kväver för all framtid möjligheten för en privatbank att komma upp, därför att den inte kan stå upp, sedan detta för är nedlagt tillintetgörande genom den klemliga åsikten att hjälpa upp den som fallit.

Återblick bankarenan 1889

2012-03-05T06:44:00.000+01:00

Malmobanken – återblick 122 år

De enskilda sedelutgivande bankerna

Skånes enskilda bank, med huvudkontoret i Malmö på Bruksgatan hade 1889 öppethållande vardagar mellan 9.30-14.00.

Banken var landets äldsta privatbank och som erhållit sina privilegier den 14 oktober 1830.

Skånes Enskilda Bank startades i Ystad och när ansökan om den 6:e oktrojen inlämnades den 29 januari 1875 så bestämdes att huvudkontoret skulle flyttas till Malmö i kvarteret Kronan.

I Skåne hade banken 11 bankkontor, förutom Ystad och Malmö, bl.a. Simrishamn, Kristianstad, Landskrona, Trelleborg, Engelholm, Eslöv och Höganäs och bl.a. ett växlingskontor i Stockholm.

Den 31 december 1989 fanns på tillgångarna lån/växlar på över 38 Mkr och på skulderna inlåning på 30 Mkr, egna sedlar på 9 Mkr, grund-/reservfond på 11 Mkr och en årsvinst på nästan 1 Mkr.

Styrelseledamöter Skånes Enskilda Bank, 1889,

Jacob Georg Agardh, ordförande, professor och filosofie doktor
Bolivar Magnus Fredrik Carl Wilhelm Hallenborg, ryttmästare och godsägare, vice ordförande
Corfitz Augustin Beck-Friis, greve, kabinettskammarherre och filosofie doktor
Wilhelm Fredrik Henckel, handlande i Helsingborg
Carl Christian Peter Herslow, filosofie doktor
Gustaf Victor Lindencrona, fd. Överstelöjtnant
Erik Claes Boman, f.d. Kapten
Oscar Gustaf Peyron, friherre, generalmajor och fd. statsråd
Pehr Assarsson, professor
Carl Gustaf Stjernsvärd, ryttmästare och godsägare
Gustaf Anders Follin, f.d Major
Gustaf David Rudolf Tornérhjelm, ryttmästare
Cornelius Faxe, handlande

Verkställande direktörer
Johan Ulrik Quensel, filosofie doktor och verkställande direktör
Per Johan Emil Malmsten, underlöjtnant

Carl Frans Malmros, kamrer
Eric Samuel Ehrenfried Ringius ombudsman
Svante Ek, korrespondent
Frithiof Dunér, kontrollant
Fritz Moberg, bokhållare
Otto Emil Östberg, huvudkassa, bokförare
Gustaf Fredrik Malmström, 1:e kassör
Erik Gustaf Paulus Malmström, 2:e kassör
Ernst Michael Jönsson, 3:e kassör
Magnus Wilhelm Westrell
Fritz Robert Alexander Bulling
Maria Carolina Gustava Schmitterlöw
Anna Mellberg
Frida Elisabeth Hortense Billing
Lars Svensson
Carl Julius Strömberg

Handelsbanken Karlskoga kontor 6581, 1984-1986, augusti 86 ki-relation 13,8

2012-03-01T05:44:00.000+01:00

2011-12-31T15:55:00.006+01:00

Skaraborgsbanken.tidaholm.1987.1988

View more presentations from Lars Traneflykt